Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1867, sida 2

lasso vid en af videbuskarne, så att han jkunde afbeta det mjuka gräset invid stranden. Pertena, som hade emottagit denna tjenstvillighet såsom något helt naturligt, hade emellertid kastat sig ned i skuggan af ett träd och betraktade honom, med hufvudet lutadt mot armen, till dess cholon hade slutat sitt arbete och derefter nedkastade sig helt beqvämt på ryggen bredvid den unge hvite. Han visste att denne hade något att säga honom, ty han skulle annars icke hafva ridit hit ut i solhettan, men hvad det var kunde han ju i all beqvämlighet afvakta. Han hade tillräckligt tid dertill. : Pertena tycktes ej heller hafva brådtom. Han framtog ur fickan en liten bleckdosa, der han förvarade finskuren tobak och cigarrpapper, gjorde sig en cigarett, tände den och utbläste röken en lång stund, utan att Pedro visade det minsta tecken till otålighet. Slutligen sade han: — Pedro! — Sennor? svarade cholon utan att ändra sin ställning. — Har du ingenting alt berätta mig härifrån? — Härifrån, sennor? sade karlen och upplyftade hufvudet något likasom förvånad, — inte det jag vet. Hvad passerar här? Pertena rökte starkare. Han hade hoppats att Pedro frivilligt skulle börja omtala det, som särskildt låg honom om hjertat; men nu rörde denne sig icke. Han började att förargas öfver cholons tröghet. Men hvad brydde Pedro sig derom! Han hade åter intagit sin förra ställning, och medan han med foten slog tak