Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1867, sida 2

Februaripatentet; om utvidgandet af de särskilda ländernas autonomi; om en ny armåorganisation; om förbättring af rättsväsendet och till utveckling af statsekonomiska intressen. Regeringen litar tryggt derpå, att landtdagarne skola skrida till val af medlemmar till det författningsenliga riksrådet och derigenom bidraga till att sluta den författningskris, som endast varat alltför länge. ITALIEN. Ricasoli har till prefekterna aflåtit en rundskrifvelse, i hvilken han yttrar att den sista deputeradekammaren icke inom sig egt alla de elementer, hvilka varit nödvändiga för uppfyllandet af dess uppgift. , Verkliga skälet till kammarens upplösning var att skapa en fast och sammanhängande nationalmajoritet, på hvilken regeringen kunde stödja sig. Italien är trött på de ofruktbara ordstriderna; det oupphörliga ombytet af personer och programmer försvagar regeringen; de fortfarande ministerskiftena äro den hufvudsakliga orsasen till oredorna i förvaltningen. Allt detta kan endast athjelpas genom ett nytt parlament. Angående finanserna tror Ricasoli att jemvigt härvid endast kan åstadkommas genom sparsamhet och förändring i skatteväsendet. I afseende på kyrkans frihet säger han, att ett nytt förslag skall utarbetas, som kan göra räkning på allmänna meningen. Landet — så slutar skrifvelsen — har behof af en stark regering; det vill att välmågan måtte höjas och ingen äfventyrlig politik bedrifvas; parlamentet måste således vara sammansatt af folk, som motsvara dessa vilkor. Som bekant är var den nu upplösta deputeradekammaren vald i Septemter 1865, under förhållanden helt olika de nävarande. Då stod den venetianska frågan främst i det nationella programmet; lösningen af den romerska frågan var mera aflägsen än fnu, sedan Septemberkonventionen redan kommit till utförande. De förhållanden, som nu redan förefinnas, kunde man då knappt ana. Redan kriget hade betydligt förändrat parlamentets ställning; freden med Österrike och fransmännens attåg från Rom hade fullkomligt gjort det i September 1865 uppställda valprogrammet utan ändamål. Till och med de första sessionerna af det den 15 sistl. December sammanträdda parlamentet bevisade riktigheten af den då ofta uttalade åsigten, att detsamma bordt upplösas omedelbart efter fredens afslutande. För de frågor, som nu närmast föreligga, saknade det nu upplösta parlamentet elementer till en kompakt majoritet. FRANKRIKE. Det af en serskild kommission utarbetade förslaget till fransk presslagstiftning är nu färdigt. Journal des debats af den 19 dennes meddelar innehållet deraf, och redan nu har så godt som hela den franska pressen — deribland äfven de tidningar, som med rätta anses vara regeringen tillgifna — med mycken styrka uttalat sig mot detta förslag, af hvars bestämmelser åtskilliga betecknas såsom drakoniska. Enär hela andan deruti står i strid mot det åskådningssätt, som kejsaren uttalade i sitt bref till statsministern af den 19 Januari och sednast i trontalet vid lagstiftande kårernas öppnande, torde det kunna anses för gifvet, att förslaget icke skall komma att godkännas af statsrådet, ifall det skulle blifva förelagdt detsamma. Af dess serskilda bestämmelser förtjena följande att anmärkas: , För tidningar, som utgifvasi Seinedepartementerna och Rhonedepartementet samt i distrikter, hvilkas hutvudstäder hafva öfver 100,000 invånare, ställes borgen för 80,000 fr. I städer med 50 ä 100,000 invånare ställes borgen för 10,000, och i alla mindre städer för 25,000 fr. Politiska dagblad, som innehålla avertissementer, skola betala en stämpelafgift af 4 centimer i Seinedepartementerna och af 2 centimer på alla anIra ställen. Tidningar af mycket stort format skola tilläggas en serskildafgift. Friagna från stämpelafgift äro belletristiska, retenskapliga och ekonomiska tidskrifter, vilka utkomma endast tre gånger i veccan. Men om en sådan tidskrift en enda sång behandlar någon social eller politisk råga, blir den stämpelpligtig. Den okränkvarhet, som medlemmar i lagstiftande församlingen åtnjuta, gäller icke, då de tillalas för pressförseelser. Offentliggörande if en artikel från en person, som är beöfvad sina borgerliga rättigheter eller andsförvist, straffas med böter från 1,000 ill 5,000 francs. Böterna för de tidninsar, som ställa kaution, kunna stiga ill hälften af kautionens belopp. För tidvingar, som icke ställa kaution, äro de lögsta böterna bestämda till 10,000 fres. De hittills gällande bestämmelserna om ,förmildrande omständigheter bortsalla. — asso vid en af videbuskarne, så att han