Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1867, sida 1

A —ö——— in blick på frih, Å. C. Raabs motion angående landtförsvarets ordnande och dertill erforderliga medel. III I sin helhet betraktad är motionen, oakadt det goda den innehåller, fullkomligt lantaglig. Redan de erinringar, vi i vär örra afhandling tillåtet oss göra vid vissa af de allmänna grunder den uppställer, borde kunna vara tillräckliga för att molvera detta omdöme. Då dessa erinrinar mindre afsågo det stora hela, än vissa enskildheter, hvilka dock hafva den aldra största vigt, enär i dem motionärens grundtanke var koncentrerad, vilja vi likväl icke låta det dervid bero. Vi skola från andra mera allmänna synpunkter taga motionen under skärskådande. Vi skola undersöka hvilka praktiska resultater som vunnes om motionen antoges. Vi skola framställa de 3:ne frågorna: Hvad få vi? Hvad kostar det? Hvad duger det till? Svaren på dessa frågor skola innefatta tillräckliga skäl, för att stödja det generella omdöme vi uttalat, att motionen i sitt nuvarande skick är alldeles oantaglig. För att besvara denna fråga, vilja vi lemna följande förteckning på de försvarskrafter som erhölles genom motionens antagande. Denna förteckning upptager: 1. Värfvade trupper: Infanteri (Vermlands fältjägare) 650 man. Kavalleri 1,125 man. Artilleri 5,500. Ingeniörtrupper 250 man. Summa 7,525 man. I den här upptagna styrka inbegripe allt befäl, civile tjenstemän, spel och ef sektivt manskap. Artilleriet figurerar mer en betydligt större styrka än det har fö, närvarande. Nu hafva vi 16 hela batte rier å 8 kanoner och 3 halfva å 4 kano ner, summa 140 kanoner. Vill man för I dubbla detta antal till 280, så måste ma äfven fördubbla sältartilleriets nuvarand styrka af befäl och manskap. Likafull I mäste en betydlig del beväringsmanska användas vid fältbatterierna, så länge ma