nära min fordna egendom, på hvilken sennor Desterres nu gör anspråk — — — Desterres — — ja så — — — Fammanträssade jag med några af dessa olyckliga, hvilka hade blifvit engagerade, eller med andra ord köpta af denne herre, och de arma menniskorna, hvilka här ej hafva någon, som förstår dem, omtalade sin nöd för mig och bådo mig om hjelp. Men flera fartyg hafvaredan anländt hit med kulis från Söderhafvet, och vi veta icke om alla hafva handlat på detta sätt. — Svårligen annorlunda, sade Rafael, ty jag känner dessa okonstlade naturbarn för väl. Det kan väl vara möjligt att öfvertala en eller annan att försöka sin lycka i främmande land, men i massa skall man aldrig förmå dem att frivilligt utvandra, och der det skerkan man vara törvissad om något skurkstreck. — Hvad heter fartyget med hvilket de hafva anländt? — Namnet visste de ej, ty de hafva troligtvis ej hört det och kunna ju ej heler läsa; men då man beräknar de dagar, som de nu, enligt indianens uppgift, tillbragt på fasta landet och hvilka han noga. bemärkt, måste det hafva varit briggen Libertad. — Jag anade det nästan, sade Castilla för sig sjelf, — en högst obehaglig historia, som äter skall göra larm i verlden och gifva en mängd personer ett efterängtadt tillsälle att af hjertans lust häckla! våra härvarande förhållanden. Och de hafra, vidj Gud! rätt, endast med undantag ut de sedermera kasta all skuld på mig, och jag är vanligtvis den siste, som får veta det.