— Ilan har ju afslutat kontrakt med dem, sade Castilla. — De erhålla en viss, stipulerad hetalning för sitt arbete och äro åter fria efter åtta års förlopp. Ja, jag har till och med anordnat så för dem, att de efter denna tid åter, om de så önska, transporteras till sitt hemland af samma bolag, som importerat dem hit. — Ers excellens har blifvit falskt underrättad, sade Rafael allvarligt. — De olyckliga öboarne narrades utan kontrakt ombord på fartyget samt bortfördes, men då de slutligen insågo denna afsigt och ville sätta sig till motvärn, sköt man på dem och dödade dem som brottslingar. — Kan ni bevisa hvad ni säger? utbrast Castilla hastigt. — Ja, ers excellens, sade den unge mannen lugnt. — Först sednare, helt nära den peruanska kusten, jag tror nästan törst i hamnen, förelade man dem till underskrift kontraktet, om hvars innehåll de ej hade någon aning, under det lögnaktiga föregifvandet att man ville veta deras namn för att åter sända dem hem. Endast några få, egentligen blott några qvinnor, trodde på detta nya bedrägeri och ritade ett tecken på papperet; de öfriga så kallade underskrifterna ditsattes antingen af kaptenen eller af en lösdrifvare, en förrymd matros, som hade slagit sig ned på deras ö och som, efter hvad det tycks, äfven har biträdt att öfverlista dem. — Och huru har ni fått veta allt detta? — Innan jag återvände till Peru, uppehöll jag mig ett år på Vänskapsöarne och lärde deras språk. För några dagar sedan, då jag besökte en vän, som bor helt