ingående ändring i 9 S i Kongl, Förordningen om kommunalstyrelse på landet. (Motion af hr B. von Geijer.) Riksdags-ordningens 14:de 5 uppställer såsom vilkor tor valratt till andra kammären först röst i kommunen och derefter den särskilda förmögenhetsqvalifikation vi kalle valrättscensus. Att rösträtt i kommunen erfordras i vissa sall en förmögenhet stående i värde högre upp än valrättscen är efter mitt förmenande ett exsisterande missförhållande, som bör och lätteligen kan rättas. Om till exempel en medborgare eger i landet en till 150 riksdaler taxerad, icke i mantal satt jordbruksfastighet med derå uppförd särkildt för sig till soo rdr taxerad qvarnbyggnad, å innehar denne medborgare otvitvelaktigt den för valrätt stadgade förmögenhetsqvalisikation: egandet af till 1,000 rdr taxerad fast egendom. Men rösträtt i den kommun, hvarinom hans egenlom är belägen, har han visserligen icke, ändock nan bebor och sjelf brukar egendomen. Ty enligt 5 5S af Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet äro honom påförda en fyrk för den ill 150 rdr taxerade jordbruksfastigheten, för hvilken bexvillningen belöper sig till 3 öre, och fyra yrkar för den till 850 rdr taxerade qvarnbyggnalen, för hvilken bevillningen belöper sig till 40 ire, hvadan således hans sammanlagda fyrktal är fem, hvilket är för lågt att kunna göra honom röstberättigad i kommunen, dertill erfordras sex yrkar på sätt i 9:de 5 af nyssberörda Kongl. Förordning finnes stadgadt. Detta missförhällande — wilket äfven visar sig, om egendomen utgöres af ndast ett till 1,000 rdr taxeradt hus — rättas, m röstminimum nedsättes från sex till fem fyrcar; och vågar jag derföre vördsamt föreslå att sionde 8 af Kongl. Förordningen om kommunaltyrelse på landet får följande lydelse: Den, som är uppförd till mindre än fem sådana fyrkar, som i 8 58 omförmälas, eger ej rösträtt vid kommunalstämma; egare af i mantal satt jord likväl undantagne