inledde en slathandel, mäste naturligtvi äterlemna de inkasserade penningarne, sa de Rafael. — Men hvem bevisar oss att denna fir ma, hvilken jag sjelf känner såsom full. komligt respektabel, har haft någon aning om det verkliga förhållandet med denn: handel? Ja, det är mycket sannolikare at skeppskaptenen begått brottet på eget bevåg, och Libertad atseglade i går härifrån Om jag blott hade vetat det för två dagar sedan! — Ers excellens, redan för åtta daga sedan bad jag enträget sennor Morales att anmäla mig hos er, men förgäfves. — Och visste han hvad det var fråga om? sade Castilla hastigt i det han stannade och fixerade den unge mannen. — Nej, återtog Rafael, — men jag tror knappt att det skulle hafva förmått honom att uppfylla min anhållan. — Möjligt, nickade Castilla för sig sjelf, i det han sköt fram underläppen och drog ögonbrynen uppåt. — Morales söker alltid att afhålla allt obehagligt ifrån mig, — men han menar väl. — Möjligt, svarade Rafael med fullkomligt samma åtbörd som presidenten, och denne betraktade honom ett ögenblick, medan ett hastigt försvinnande leende flög öfver haus Jäppar. — Jag ir fast öfvertygad, sade han slutligen, — att kaptenen har handlat egenmäktigt i delta fall, och om detta visar sig vara förhållandet, skall han ej undgå ett strängt straff. — I hvarje fall är husbonden ansvarig för sin tjenares förseelser, sade Rafael; — firman har skördat frukten deraf och måste således i öfverensstämmelse med bil