Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1867, sida 2

nom, och Morales, innerligt belåten öfver sin lyckade list att stänga vägen till presidenten för sennor Aguila, som ej ville säga honom ändamålet med sin audiens, gick åter ut i väntsalen och sade till Raael med artigt deltagande ton: — Sennor Aguila, det gör mig verkligen ondt att ni fått vänta förgäfves så länge i dag. Men hans excellens har så vigtiga göromål, hvilka ej kunna uppskjutas i anseende till Arica-ångarens afgång. och då han dessutom nödgas fara ut nu för en inspektering, så låter han vänligt bedja er återkomma en annan dag, sem han förut skall meddela er. — Juan, fortorf han till den tjenstgörande kammarlakejen, — i dag emottages ingen mera, — hans excellens uttryckliga order. Lakejen bugade sig. — Ni måste likväl göra ett undantag med mig, sennor, sade don Rafael, som genomskädade ministerns afsigt och enlast med möda återhöll sin harm, — jag nar särskildt blifvit befalld hit af hans ;xcellens och måste tala med honom. — Jag beklagar att det är omöjligt i lag, sade Morales, som bibehöll sitt förväma lugn och om möjligt inlade ännu nera artighet i sin röst. Det är en hos ula hofmän gällande grundsats att med utighet besegra allt, som vill ställa sig il rägen för dem, ty de erbjuda derigenom len olycklige, som faller i deras händer, j den minsta anfallspunkt emot sig sjeltva. — Men Åguila, som ej var sinnad att aftå en tumsbredd af den terräng han int 1ehade, svarade ej Morales något vidare tan framtog ett kort, hvilket han lemade till lakejen och sade: