Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1867, sida 2

— Är någon der, sade Rafael, som derigenom hade blifvit uppmärksamgjord; — kanske er piga? — Det kunde egentligen ej vara någon annan, sade Lydia och steg upp från sin stol; men hon gick till kyrkan kort före elfva och kan icke hafva hunnit tillbaka Det lilla rummet ligger utåt trädgården, kanske att Adelo — — Atföljd af Rafael hade hon emellertid uppnått dörren och öppnat den; men hon fann der icke den förmodade flickan, utan en mulatt, som sted midt i rummet med en korg på armen och såg sig förlägen omkring. Lydia drog sig förskräckt tillbaka, men Rafael gick fram till karlen och sade till honom, medan han betraktade honom skarpt: — Hör på, sennor, hvad gör pi här i rummet? Känner pi inte bruket, innan man inträder i ett hus här i Lima? — Ber tusen gånger om förlåtelse, sennor, sade mulatten på sin grofva dialekt; — jag har smör och ägg till sennor Deringcourt och är en fremling här i huset, Annars brukar min syster alltid gå hit, men hon är sjuk, och det är så många dörrar, så att det är svårt att hitta. Jag har nära en halftimma sagt Ave Maria, men ingen har svarat mig. — Det är samma karl, sade Lydia på fransyska till Rafael, — som för ett par dagar sedan, och med samma ursäkt anträffades i mitt rum, och han hade strukit omkring der en god stund innan jag varseblef konom. — Låt mig se din korg, amigo, sade Rafael i det han gick närmare karlen och