Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1867, sida 2

der äro behandlade. Med särdeles estertryck hänvisas på de genom Österrike tillintetgjorda bemödandena af stormakterna för åstadkommande af en konferens. Freden i Prag framställes såsom det slutliga förintandet af 1815 års fördrag i Wien, och på ett ställe förklaras uttryckligen, att endast de tyska sydstaterna sjelfva hafva rättighet att afgöra sina förbindelser till det nordtyska förbundet. Den romerska frågan framställes så som hade Frankrikes rol dervid endast varit ,,att utjemna svårigheterna mellan Florens och Rom samt facilitera närmandet mellan de resp. regeringarne. Den orientaliska frågan behandlas särdeles grundligt, och den af Frankrike nyss intagna ställningen till turkiska regeringen betonas skarpt. Sedan det blifvit antydt, att furst Karls af Rumänien val icke var något annat än uppfyllandet af den önskan, som Frankrike redan uttryckt på konferensen i Wien år 1855, yttras än vidare, att utrymmandet af de serbiska fästningarne äfvenledes funnits på Frankrikes program under 1862 års förhandlingar. Härefter öfvergås till framställning af det kandiotiska upproret, hvilket äfven sker ganska grundligt. Kraftigt fördömande den turkiska styrelsen, krigförandet och dröjsmålet med afsändandet af de turkiska kommissarierna till Kandia, yttras ganska oförbehållsamt, det uppresningens ändamål från början endast varit medgifvande af fullt berättigade reformer, hvaremot först efteråt kandioterna fordrat sin ös införlifvande med Grekland. På slutet yttras: ,,La question de la Crete subsiste toute entiöre, och med en betecknande ton framställes frågan : ,, Månne efter den skakning, som den orientaliska frågan åstadkommit, och med de sympathier, som denna fråga i Europa väckt, — de kombinationer, som man i början. ansågo tillräckliga, nu kunna vara nog för lösningen af densamma? Allt angifver, att den ottomanska regeringen icke bör invagga sig i några bedrägliga förhoppningar! Härefter följer en mängd välbetänkta, billiga råd till den olyckliga Porten att vidtaga vidsträckta reformer i alla grenar af sitt statslif, på samma gång som det häntydes på den uppendagliga omöjligheten att bland musulmännen — med deras brist på uppfostran — finna tjenstemin, som vore vuxna sina åligganden. Temligen obetydliga reflexioner öfver de amerikanska förhållandena, äfvensom längesedan kända uppgifter öfver händelserna på Korea sluta denna del af den blåa boken. BELGIEN. I tidningen International, som utgifves i England, läses följande: , Vi hafva från Belgien mottagit underrättelser, som bevitlna, det en stark jäsning råder i Hennegau, der det lärer hafva egt rum demonstratiener under ropen: ,,Lefve Frankrike! Lefve Napoleon! Den belgiska frågan är af sådan beskaffenhet, att man knappast kan tala om densamma, utan att man har fullt tillförlitliga underrättelser. Det skulle emellertid icke vara omöjligt, att den arbetande befolkningen i Belgien, vid betraktande af den franska regeringens omtanke för arbetarne, ånyo låtit hänföra sig af de känslor, som en stor del af Belgien från gamla tider hyser för Frankrike, och således lagt i dagen sina känslor genom demonstrationer, hvilkas mening icke kan missförstås. Man talar om en sammandrabbning mellan soldater och arbetare, vid hvilken det å begge sidorna förefunnits både döda och sårade. Det är emellertid icke lätt att uttala huruvida berättelserna härom äro öfverdrifna eller icke. Men äfven de franska officiösa tidningarne i Paris sysselsätta sig med , den belgiska frågan. Både , Patrie, ,Etendard och Pays försäkra, att på sista tiden demonstrationer i Belgien förekommit för detta lands återförening med Frankrike. ENGLAND. Den hastigt öfrergående fiendtliga ockupationen af staden Chester torde endast hafva varit en skenmanöver, för att afleda uppmärksamheten från den egentliga feniska aktionen, hvilken synes hafva varit tillämnad i Irland. Till regeringen i Dublin ingick den 13 dennes på aftonen en mängd depescher från magistraten i Killarney (den för sina vackra sjöar och sitt hehao