Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1867, sida 1

IV. Calle de Valladolid. Vid Calle de Valladolid låg mensieur Deringeourts hus, hvilket egentligen var större än han för sin lilla familj behöfde. Men emedan han hyste en verklig skräck för att emottaga hyresgäster, om hvilka man aldrig på förhand visste om de skulle passa för huset, så lät han heldre en del af sin boning stå tom och begagnade lägenheterna till gästrum, då han inbjöd bekanta. Der hade nu Lydia Valicre, den i hela staden firade skådespelerskan, inflyttat, och emedan monsieur Deringcourt aldrig gjorde något till hältten, hade han inrättat den lilla boningen så nätt och hemtreflig som det var möjligt. Dessutom var Lydia ej på minsta sätt generad; den ena hälften af huset tillhörde henne uteslutande, och de gäster hon emottog kommo ej i den minsta beröring med husets öfriga innevånare. Hon var och förblef sin egen herrskarinna, likasom hade hon bott på ett hotell, och endast vid måltidstimmarne underrättades hon genom en klocka, som stod i förbindelse med hennes förmak, att maten serverades om en halftimma. Trappgången upp till den Deringeourtska familjen låg utanför hennes tamburdörr, och när hon sökte deras sällskap, rönte hon der alltid det hjertligaste emottagande. Och Lydia förstod äfven att eröfra deras hjertan, ty inom ett par dagar hade hon utforskat de gamles små egenheter samt vunnit Adeles vänskap och förtro