Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1867, sida 2

sade mig ondt i hufvudet. Om Gud vill komma vi nog denne Desterres på spären, och hvarom icke, så finns det så mänga ostrafkade skurkar i verlden, att det ej kommer så noga an på en mer eller mindre. Ser ni hvilken herrlig afton och huru skönt månen glänser. Men det måtte vara sent, ty han står ju nästan i zenith; jo klockan är half tolf, — huru tiden går! Bertrand hade samlat ihop papperen och äfven stigit upp samt gått fram till fönstret. Han kastade en blick upp, mot månen och derefter öfver bananasträden till höger och venster utåt vägen. — Ja, en herrlig afton, sade han dervid sakta, — och sval samt angenäm. Den fördelen hafva vi i Peru framför nästan alla tropiska länder att våra nätter äro svala, ja, nästan kyliga, ty man kan ganska väl behöfva en filt om nätterna. — Jag har lidit mera af hettan i Europa än här, anmärkte Rafael, — isynnerhet voro nätterna ofta odrägligt varma. — Det kommer sig af de evigt långa dagarne, menade Bertrand, der solen under högsommaren redan klockan sju om morgonen bränner öfver ens hufvud och om qvällarne ej ens vill gå ned. Men här i Peru hafva vi först de närbelägna och snöbetäckta Cordillerna, hvilka afkyla luften, och derjemte tropikens fördel: de ständigt lika långa dagarne och nätterna, hvarunder solen ej får tillfälle att länge och oafbrutet genombränna jorden. Jag påminner mig ganska väl att jag i Europå — — Ilan hejdade sig plötsligt midt i talet och spratt till; men redan i nästa ögonblick ropade han: Guarda se! och störtade fram till bordet, från hvilket han