Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1867, sida 2

om solkskolelärare-seminariernas ombildning samt om användande för sådant ändamål af besparingarne å anslagen till folkskoleväsendet, (Motion af hr C. J. Mcijerberg.) Då denna motion hos riksdagen vunnit det afseende, att ett särskildt utskott blifvit tillsatt för dess handläggning, anse vi oss böra här lemna våra läsare del af densamma. Den har följande lydelse: Ehuru ett fullkomligt ordnande af landets folkskoleväsende ej kan ske utan Ökade utgifter å statens och kemmunernas sida, torde dock väsendtliga förbättringar i detsamma kunna åstadkommas med för handen varande medel och med bibehållande af den allmänna organisationsplan, som legat till grund för dess utveckling sedan år 1842. Då jag går att göra en framställning i detta ämne, sker det med tacksamt erkännande af det myckna goda, regeringen under de sista åren uträttat för folkundervisningens befrämjande. Uti K. M:ts nådiga förordning om landsting bestämmes i 5 2, att landstinget tillkommer att rådslå och besluta om för länet gemensamma angelägenheter, hvilka afse, bland annat undervisningen. Åtskilliga af rikets landsting hafva ock, lifvade af berömvärdt nit för folkbildningen, vidtagit flera vigtiga åtgärder för folkskoleväsendets utveckling. Dessa hafva likväl icke alltid stått i nödigt samband med regeringens anordningar i samma syfte. Understundom hafva de ock, såsom förhållandet varit uti åtminstone ett , enligt derom afgifven tryckt berättelse, bemötts med oginhet från vederbörande skolråds sida. Den naturliga följden häraf har varit och måste alltid blifra en splittring af krafter, som böra verka för samma ändamål — folkets bildning och upplysning. Det är för undanrödjande af dessa olägenheter och för att bereda ett önskvärdt samband, i afseende å verksamheten för folkskolan, mellan landstingen och den högsta myndigheten för landets undervisningsväsende, som jag vågar vördsammast föreslå, det riksdagen måtte hos K. M:t göra und. hemställan derom: a) att landstingen måtte beredas tillfälle att afgifva förslag om det lämpligaste sättet för folkskole-inspektionens anordnande inom hvarje län; . b) att landstingen måtte beredas tillfälle att i förening med folkskole-inspektörerna afgifya yttranden öfver församlin sarnes inom hvarje län större eller mindre behof af uni derstöd från statens sida för upprätthållandet och utvecklingen af deras hikekoletasende. Det ligger likval i sakens natur, att alla ätgärder och utgifter för folkskolorna blifva fruktlösa, om dessa ej skötas af nitiske och skicklige lärare. För vinnande af detta mål har one gen mycket uträttats genom den omorganisation af rikets seminarier, som nyligen blifvit genemförd. Det finnes likväl en stor klass af folkskolans lärare, för hvilka dessa seminarier äro att anse såsom tillslutna, nemligen småskolelärarne. Under det staten genom alltjemt ökade anslag uppmuntrat till anläggande af nya småskolor, hvarigenom deras antal numera vuxit till omkring 2,700, har ingenting åtgjorts för danande af lärare och lärarinnor i dessa skolor. Ä Enligt min åsigt skulle de nuvarande seminarierna för folkskolelärare utan synnerligen ökade kostnader kunna blifva läroanstalter äfven för ifrågavarande lärares bildning. Och då den förändring i seminarii-stadgan, som deraf blefve en öljd, skulle lända seminarierna hellre till gagn n skada, får jag vördsammast föreslå: 1:0) det riksdagen måtte hos K. M:t göra hemställan derom, att k. reglementet för folkskollärare-seminarierna i riket måtte omarbetas i den riktningen, att blifvande lärare eller lärarinnor i småskolorna kunde vid nämnda seminarier erhålla den för deras kall nödiga utbildningen, att i sammanhang dermed de praktiska öfningarne vid nämnda seminarier må börja tidigare än hvad nu är förhällandet, att qvinliga elever derstädes måtte erhålla någon undervisning i de arbeten och husliga göromål, som tillhöra qvinnan, samt att undervisningen i allmänhet måtte hufvudsakligast gå ut på att bibringa den blifvande folkskoleläraren, förutom en lefvande kristendomskunskap, sådana insigter, som för yrken och näringar äro af största praktiska betydelse; BET rn