Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1867, sida 2

Vagens post. FRANKRIKE. Kejsarens throntal vid öppnandet i förrgår af lagstiftande församlingens session börjades med omnämnandet af förra ärets krigshändelser, hvilka , bilda förberedelsen till en förening af samtliga europeiska stater till en konfederation. Frankrike, hvars delar utgöra en homogen, oåtskiljaktig samhällskropp, kunde icke oroas af dessa strider, inen följde dem med opartiskhet, till och med då nationen tillkännagaf sin önskan att förblifva befriad från konflikten. Ehuru Frankrike alldeles icke stod rustadt, hade det likväl inflytande nog, för att kunna uppehålla segerherrn utanför Wiens portar. Vår försonliga förmedling lät Preussen behålla resultaterna af segren, upprätthöll Österrikes integritet; med undantag af Venetien, och fullbordade Italiens sjelsständighet. Frankrike drog icko svärdet, emedan dess ära icke sådant fordrade, och emedan det gifvit försäkran om sin neutralitet. Med afseende på Mexiko bemärkte kejsaren, att trupperaa blifvit frivilligt Aterkallade, vemedan utsträckningen af de hödvändiga uppoffringarne blef större än de intressen, som Frankrike sökt skydda. Hvad orientaliska frågan angår, ,, sökte stormakterna öfverenskomma om ett gemensamt uppträdande; för att kunna tillfredsställa de kristnas berättigade önskningar, skydda sultanens rättigheter och förebygga farliga örvecklingar. Kejsaren omtalade än vidare det trogna utförandet af Septemberkonventienen och Italiens lojala hällning gentemot påfven, samt uttalade ,,det hopp, att Europa icke skulle låta påfvens verldsliga välde blifva hotadt. Förhållandet ill de utländska makterna sades vara tillredsställande. ,Förbindelsen med Engand blir dag för dag nöjaktigare, och Preussen har undgått att såra Frankrikes nationella finkänslighet, samt har sökt att komna till enighet med Frankrike om de vigtigaste frågor. Ryssland närer de örsonligasie äfsigter och är benäget att i den orientaliska politiken icks skilja sig från Frankrike. -Detsamma är förhällandet med Österrike, hvars omfång är oundgängligt för jemnvigten. Äfven Spanien och Italien stå i de bästa förhållanden till Frankrike. Kejsaren konstaerade, att ingenting för ögonblicket kunde väcka bekymmer för fredens rubbande. Derefter sysselsatte sig throntalet med Frankrikes inre angelägenheter. I slutet omtalades de sednast vidtagna liberala koncessionerna, för hvilka, efter femtön års lugn och lycka, den passande tidpunkten ansågs vara kommen. , Nationen skall säkerligen göra ett vist bruk af dessa sriheter, och folkets representanter skola i förening med mig sortsara att vara trosasta väktare af Frankrikes intresse och storhet. Härefter öfvergick kejsaren till frågan om armCreorgamsaätionen och hoppades: att den skulle utföras i , patriotisk anda. Efter att hafva omnämnt de olyckor, som öfversvämningarne under förra året åstadkommit, konstaterade kejsaren den stigande välmågan, som gifver sig tillkänna genom en tillvext i de indirekta statsinkbmsterna af 50 millioner francs, samt i den utländska handeln: ;Förbättrandet af de ekonomiska förhållandena möjliggöres härigenom, och ett nedsättande af grundskatten torde snart kunna ske. Kejsaren hoppades, att ett lagförslag, som skulle föreläggas om elementarundervisningen och om cooperativa sällskaper, skulle godkännaas. Uppgiften för ögonblicket är att utbilda folkets seder genom liberala institutioner. Slutligen uttalade kejsaren sitt fulla förtroende till sokets sunda omdöme och patriotism. , Stark genom den rätt, jag genom folket besitter stark genom medvetandet att endast vilja det goda, uppmanar jag Eder att stadigt