Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1867, sida 3

neck hela ena sidan at ansigtet och äfvel ögat förbrända, en artillerikapten fick be net afslaget af den reculerande lavetten och öfversten vid tygkären von Lietgal samt en kapten mistade hörseln. Olika sätt att äta hos nationerna. Invå narne på Maldavi-öarne äta helst ensamne. Di begifva sig för detta ändamål till de ensligaste delorne af sina hus och släppa ned de tygstycken hvilka begagnas som förhängen för fönsterna, at de må hålla sina måltider alldeles ostörda. Invä narne på Philippinerna deremot äro utomordentligt sällskapliga. När en sådan ej har någor bordskamrat, söm delar hans måltid, springer han omkring tills han finner en sådan, och huru stark än hans aptit må vara, så tillfredsställer han den (j så länge kan är ensam. Kamtschadalaren böjer knä framför sin gäst, afskär ett stort stycke skälhundskött och stoppar det i hans mun under ett oupphörligt skrikande af: tapi! (der). Hvad som blir hängande utarför munnen på gästen skär värden af och uppäter sjelf. n Arabiska ordspråk. Den, som aldrig smakat jagtens och kärlekens nöjen eller sökt musikens toner eller blommornas doft, han kan ej säga att han är en menniska. 1 Furstar hafva nycker som barn, men klor som cjon. Den, som är begärlig efter hederstecken och rikedomar, liknar en törstande, som söker att släcka sin törst med hafsvatten. Ju mer han dricker, i desto törstigare blir han, tills han dricker döden på sig. Förakta aldrig ett godt råd, hvarifrån det än md komma; glöm ej att perlan sökes ifrigt, oaktadt det grofva skalet, hväruti hon ligger. När Allah ville förderfya myran, gaf han henne vingar. Den af stolthet och glädje uppfyllda inI sekten svingar sig upp i luften och snappas bort lar en liten flygande fogel. Att döda eller blifva dödad är mannens bestämmelse; — qvinnans att släpa omkring på jorden I de långa vecken af sin klädning. Också en medaljör. Man läser uti en franjsysk tidning: En general uti en af våra grannj stater, en man af gammalt skrot och kron, höll sen dag revy med ett regemente. Framkommen till andra bataljonens tredje kompani, stannade i han med ögon blixtrande af tillfredsställelse. — Vacker karl! mumlade han, visande sina officesrare på en gardist med ståtlig hållning och krigiskt utseende. Med detsamma gick han till den präktige bussen och såg, i det han närmade sig, en medalj blänka på hans breda bröst. — Har du tjent länge, kamrat? frågade han. — Tolf år, herr general. — Ivar förvärfvade du din medalj? på Krim? — Der har jag aldrig varit. — Nå, så var det väl i Indien? — Nej, herr general. --För tusan, i Kina då? — Nej, herr general. — Sjung ut, för fan, hvar förtjente du då medaljen? — General, vid kreatursutställningen i förra veckan hade jag den fetaste grisen, fick prismedalj, och -nu bär jag den. Ja. jag tackar! Vid ett nyligen hållet bröllop på landsbygden svarade bruden, en blyg bygdens tärna, då hon af presten tillfrågades, om hon ville hafva ,,denne N. N. till sin äkta man o. 8. v. i det hon slog ned ögonen, rodnade och neg: ,Ja, jag tackar. Iin kryttjeståt i St. Tuna. I Dalpilen läses: På aftonen af den dag, då det lyses första gången till giftermål emellanfett par, uppträda deras närmaste vänner såsom lyckönskare, och denna lyckönskning. utvecklar is till en så kallad ,kryttjeståv. V.3 In ,gosspiga eller rättare ,,godspiga, d. v. s. godsets enda arftagerska, hade en dag för någon tid sedan tillika med en ,pöjtje ,,ramlat utför predikstolstrappen och skulle derföre firas med nämde ståt, och af en händelse blef jag i tillfälle att åse densamma. Uti en gård näst intill kontrahenternas samlades några af deras vänner och anträdde, efter åtskilligt ordnande, sin färd till den blitvande brudens hemvist. Först i spetsen åkte 3:ne musikanter, en klarinettist och två violister, trakterande sina instrumenter, ackompagnerade af en vid åkdonet gående trumslagare; derpå följde ett åkande par, en hvitklädd flicka med sin körsven, den förra hållande en uti grönt, blått, gult och rödt papper samt högröda blommor prydd armstake med 3 brinnande ljus; sedermera kommo ridande ynglingar, utstofferade i de mest bisarra förklädningar, såsom dels hvita linnep: gg och röda tupphättor, dels utoch invända skinnpelsar med röda yllehalsdukar omkring lifvet, dels hvita ylletröjor och knäbyxor och på hufvudet trekantiga pappershattar; en del voro utklädda till kullor med den gamla Tunadrägten. Hästarne hade deremot icke den ringaste prydna — ocn de voro icke ens se.lade, utan skumpade de ridande ,barbaka, hvilket måtte vamit föga behagligt då , kavoserna gång efter annan kastade sig åt ömse sidor af rädsla för den skrällande trumman. Före framkomsten gjordes halt i en gata, der igen spärrades af en stor björk, förspänd med ne hästar. Detta var den s. k. kryckan, hvilken enligt bruket skulle föräras det blifvande paret, som troligen deraf erhöll ganska många plogqvistar utom vedförråd. Nu bar det åter at och stannades ej förr än den stora björken blifvit framkörd in på gården till stugudörren, der hästarne fråntogos och björken med sina vida grenar, qvistar och blad fick ligga, hvarefter de öfriga trängde sig fram till trappan, der ,lilla ungmor med näsduken i hand emottog den granna juskronan, som ställdes urdan i ett rum. En af ungersvennerna red nu fram och nedtystade musiken för att uppläsa en gratulation för de unga t, hvilka å brotrappan åhörde densamma; — men antingen såg läsaren illa i den rådande skymningen eller var stilen svårläst, eller ock förefanns något annat fel, ty sedan han med ljudelig röst ropat: ,Sälle äro det — tvärstannade han med åsningen och började stafva; åter en gång ljöd let: ,Sälle äro de som: — och så följde tystnad inyo — som sofval skrek pu plötsligen någon ir den stora folkmassan — allmänt skratt — tyst skreko många, ,hvä hårsär ni ätter? roade andra, och huru gratulationen blef uppläst Her hvad den vidare innehöll kunde jag ej för sorlet erfara, men något hjertgripande måtte dock ia kommit fram, ty brudämnet torkade sina ögon, conske ock endast pro forma, till dess hon emotagit plakatet af den stackars stafvaren. Nu börjades ett ridande af alla krafter omkring sården, hvarunder gossarne tumlade sina hästar ch någon gång sjelfva tumlade af dem, ty man nåste rida öfver både ,;skätan och ,storändan äf, björken, som upptog nästan hela gården; omider framträdde ungfar och bjöd punsch åt rytarne och andra som hade gjort sig besvär, warefter musiken inträdde och spelade upp till lans, och nu svängdes på i vals, anglaisvals, woppsavals, polska och polketta så , svetten stod pannan tills midnatt, då ungdomen fick betala iolerne med 10 öre hvardera i s. k. spelpengar, om insamlades och skramlades emellan tvenne enntallrikar. Utanför dansstugan hängde på förstuguqvisten n transparent, föreställande de tvenne älskandes siamn med tvenne sammanbundna hjertan, allt uti Idröd färg inom en ram af en sållring. De koymerade uppehöllo naturligtvis aftonens muntraiön mellan dansarne, som likväl följde tätt på varandra; att nöjet for sattes ända till morgonen fsnmnaAce