Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1867, sida 1

set, luktade derpå och tömde den starka drycken i ett tag utan att dervid förändra en min. De båda mulatterne hade emellertid flyttat sig närmare intill Corona och talade sakta med honom. Men ifall det hade varit deras afsigt att erfara något närmare om hans planer, så blefvo de gäckade deruti, ty Corona var så försigtig att ej förråda mera än han verkligen visste. Franco hade dessutom aldrig meddelat honom sina planer mot Castilla, utan endast antydt att den nuvarande regeringen ej kunde betraktas såsom gynnsamt stämd för deras företag, och hyad han vidare sjelf politiserade deröfver var hans egna fantasier. Han hoppades verkligen att blifva finansminister i Guajaquil; Franco, till hvilken landet ju hörde, hade bestämdt lofvat honom det. Hvar och en, som således ville förhindra honom eller expresidenten i deras planer, stod i vägen för hans lycka och förtjente döden, Likväl värfvade han lätt de båda mulatterna för den tillämnade expeditionen till Ecuador. Segern var viss, Guajaquil skulle äfven plundras; — till hvilket fördelaktigare företag kunde väl således ett par så liderliga lösdrifvare sluta sig? De gingo således ögonblickligen in på saken och längtade blott att låta enrolera sig, för att genast utfå handpenningen. Pertena hade emellertid stigit långsamt upp från bordet och gått ut genom dörren. Han gick fram till stallet, likasom ville han se om sin häst. Pedro, cholon, satt qvar några minuter och stirrade tyst framför sig, slutligen följde han efter den utgängne hvite, som väntade honom innanför stalldörren.