Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1867, sida 3

annat än jakande, då man erinrar sig de skatter af nationella sånger vi ega samt det allt större anseende och beundran den svenska sången vunnit i utlandet för hvarje gång dess stämma der kunnat göra sig gällande. Men är denna fråga lätt besvarad, är deremot icke så förhållandet med den andra eller frågan huru? Klart måste vara, att den sångförening, hvilken i Paris skulle representera den svenska sången, borde vara den, som bäst visat sig kunna återgitva våra folkoch öfrigt rent nationella sånger. Att ingen sångförening af större antal röster härutinnan kan mäta sig med Upsala studentkårs sängförening, torde vi få antaga såsom tämligen allmänt erkändt. Medgifvas torde då också, att ett urval af omkr. 100 de bästa sångare ur denna förening borde vid sångfesten i Paris representera len svenska sången. Bland dessa 100 böra ingå ifven de utmärkta sångare, som ehuru de icke nu illhöra sångföreningen dock så nyligen gjort det, utt de äro fullt införlifvade med den inom föreninsen rådande anden och karakteren. Så långt är allt godt. Det svåraste problemet terstår nu att lösa. Huru finna medel till betridande af de 100 sångarnes resa till Frankrikes iufvudstad? Kunna väl desse sångare sjelfva becosta resan? Omöjligt! — Bör staten göra det? Churuväl vi äro öfvert ygade, att den svenska sån;en långt mer än de aldra flesta saker Sverge vid len stora verldsutställningen exponerar skulle tillIraga sig utlandets uppmärksamhet och beundran amt gifva en liflig och lätt vunnen föreställning m den svenska kulturen i ett ganska respektabelt fscende, måste vi dock äfven besvara denna fråga ned nej. Återstär då att på enskild väg söka erålla medel, och det bör ej vara förmätet att hopas, att bland Sverges folk skall finnas den kärek till den fosterländska sången, att genom en llmän subskription medel kunna samlas för beedande af möjlighet för denna sång att bland de friga curopeiska nationernas göra sin stämma gälmde till sin egen och fosterlandets heder. Vi afrakta våra kollegers inom pressen yttranen i frågan och skola sedan till henne återkomma.