Göteborg den 14 Februari. Försäkrings-Bolaget Skandia. Genom detta bolags bildande år 1855 afhjelptes ett sedan linge kändt behof att inom vårt land erhålla ej mindre brandförsäkring mot fasta premier, utan tillskott, än äfven försäkring d lif. Beträffande den förra rörelsegrenen har man ofta tillfälle att höra omtalas bolagets verksamhet. Den senare deremot, eller lifförsäkringen, gör, såsom man säger, ej mycket väsen af sig; den verkar tyst och stilla, men derföre ej mindre välgörande. Att vi just nu kommit att egna vår uppmärksamhet deråt, härleder sig deraf att vi blifvit i tilllälle att taga kännedom af en utaf bolagets öfverläkare professorn m. m. Malmsten utgifven ,kort öfversigt af Bolaget Skandias lifförsäkringsrörelse under tio-års-perioden till och med 1865, af hvilken öfversigt framgår, att bolaget under samma tid meddelat liflörsäkring åt 3,573 personer, af hvilka 141 aflidit och ådragit bolaget i ersättning det betydliga beloppet af 960,914 rdr 55 öre, och att vid 1865 års slut qvarstodo försäkrade 1,954 personer med ett belopp af 12,531,002 rdr. — Medeltalet utbetald ersättning för hvarje lif utgjorde således omkring 6,800 rdr och af qvarstående försäkringar 6,110 rdr. Af de inträffade dödsfallen utgjorde de af lungsot högsta antalet, eller 22, hvarefter komna nerf-feber och lunginflammation med 15 af hvartdera. Af vådadöd förekomma ej mindre än 9 och af sjeltmord G fall, men af kolera endast 4. — Öfversigten innehåller vidare en förträfflig vägledning för läkare, hvarom yttras, att på deras undersökningar bero lifförsäkringsbolagens bestånd. Läkarens kall, alltid högt och ansvarsfullt, tages vid denna undersökning i fullt anspråk sträl hvad skicklighet som sanwetsgrannhet beträsfar. Läkaren står här såsom en omutlig domare, hvilken ransakar och pröfvar. Uti hans utlåtande önskar man se en trogen bild af den lisförsäkringssökandes hälsotillstånd. Den ärade författaren yttrar i öfversigtens början följande, som vi anse såsom ott nöje att här återgifva: Ett gammalt svenskt ordspråk lyder: ingen är bättre än den, som är död, och ingen är sämre än den, som skall gifta sig. Med lika godt skäl kan man säga: ingen är hättre, än den, som söker lift ring, och ingen är sämre än den, som s pension. Ilvarje erfaren läkare skall säkert instämma häruti, äfven utan förutsättning att personen i fråga har afsigt att bedraga. I allmänhet synes man ännu i vårt land äga ett underligt och oredigt begrepp om lifförsäkringsinrättningar. Så i hög grad välgörande dessa inrättningar äro, hvarom så mycket redan är skrifvet, att jag derom ej behöfver vidare orda, så äro de dock — trots deras för allmänheten välgörande rerksamhet, icke att anse såsom barm