Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1867, sida 2

för mitt samvete hvarje ed och hvarje löfte, som, utan den helige fadrens medgifvande, gifves åt konungariket Italiens civilöfverhet. Slutligen förklarar jag på mitt samvete, att jag tror det den sureräne romerske påfvens verldsliga makt är nödvändig för det fria utöfvandet af hans apostoliska auktoritet, och jag lofvar att medverka till denna makts upprätthållande, till och med om detta skulle kosta mitt lif, så sannt mig Gud hjelpe! Den kommission i parlamentet, som har att i första hand behandla lagförslaget angående kyrkans frihet, har valt Crispi till sin referent samt uppdragit honom att redigera afstyrkandet af detsamma. Den politiska delen blef af kommissionen enstämmigt förkastad, och den finansiella med 5 röster mot 4. Oppositionen skall utarbeta ett motförslag. FRANKRIKE. Meddelandet af den rundskrifvelse, i hvilken den franske generalpostdirektören anbefallt posttjenstemännen att esterforska gresvens at Chambord bref, har vållat C(aette de France en communiqus, hvikken ännu mera förvärrar saken. Regeringen tillstär härigenom att denna rundskrifvelse verkligen existerar, men påstår dessutom att åtgärden är fullt laglig. Brefhemligheten skulle således i Frankrike vara en chimöre; både tidningarne och allmänheten fästa stor uppmärksamhet härvid. Oafsedt att det i rundskrifvelsen alldeles icke uttryckes, att icke på postkontoren, för de afsedda efterforskningarne, bref utan vidare omständigheter skulle få brytas, framställer sig af sig sjelft den frågan, huru vederbörande på annat sätt skulle kunna komma underfund med huruvida grefvens af Chambord opus finnes i ett bref eller icke. I hvarje fall föreskrifves likväl uttryckligt, att sådane misstänkta bref skola ,, öppnas i närvaro af postdirektören och en polistjensteman eller någon juridisk auktoritet. Man kan lätt tänka sig huru allt detta skall verka störande på alla privatförhållanden. Så har till den rike bankiren Blonnt nyligen blifvit återställda en mängd värdepapper, hvilka varit misstänkta att vara den franske tronpretendentens cirkulär. Man omtalar att prins Napoleon nyligen yttrat: Kejsaren har lurat Frankrike två gånger. Första gången, då han år 1848 inbillade konstituerande församlingen att han var ett dumhufvud, och andra gången då han kom hvar och en att tro det han var ett geni. I ett sällskap i Paris yttrade man för kort tid sedan på gyckel åt Rouher, att Thiers troligen skulle blifva hans efterträdare, då den förstnämnde leende svarade: ,Ja, jag har hört berättas detta, likasom att den nye ministerns första statshandling skulle blifva att åt prins Napoleon lemna i uppdrag att från Claremont till Frankrike öfverföra Ludvig Filips jordiska qvarlefvor.