Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1867, sida 1

hälften dold, till hälften beskuggad af ett par akasieträd, men med ett fönster mot öster för att kunna öfverskåda vägen utåt den ödsliga landsbygden; för att njuta af sjelfva landskapet hade detta fönster visst icke blifvit uthugget, ty blicken träffade i denna riktning endast den förbrända, steniga vägen och de nakna, skrofliga utgreningarne af Cordillerna, hvilka sträcka sig nästan ända fram till Lima och öfver allt resa sina kala toppar. Sjelfva lokalen motsvarade fullkomligt sin omgifning. Det var i sjelfra verket en af säf täckt lerkoja, hvars tak endast gaf skugga och någorlunda utestängde daggen under natten. Emedan det aldrig regnar här, så behöfdes ju icke någonting annat. Huset saknade till och med dörr, men i dess ställe bildade ett gammalt trasigt och af smuts urblekt bomullsskynke ett slags förhänge. Men framför huset stod en disk och derofvanpå en lång glaslåda, som innehöll bundtar af papperscigarrer, ett par dussin ,puros, små hårda bisquits, samt några , dulces. Äfven ett par med röd Tschitscha af sockerrör (guarapo) redan ifyllda glas stodo på ett annat litet bord för att genast kunna drickas af törstiga resande. Men de hade synbarligen stått der redan hela dagen, och på ytan af den längesedan ljumma drycken hade en tunn dammhinna bildat sig, hvilken ej bidrog att göra denna förfriskning aptitligare. Det inre af kojan såg ännu otrefligare ut; innevånarne tycktes trifvas väl i smutsen och oordningen, emedan qvast och dammtrasa här voro okända lyxartiklar I midten stod ett långt bord sammansatt af grorhyflade bräder, i hvilka ätskil