Upplysningen går framåt med oemotständlig kraft, den vidgar sig och skär ständigt nya Strömfåror inom de menskliga samhällena, men de, som äro satta att bevaka det enskildas och allmännas angelägenheter, få ej blunda för tidens tecken. Löjet och smädelsen öfver den lärda qvinnan äro betydelselösa, lika luftblåsor sväfvande endast på ytan af dagens opinion, som i morgon ej mera finnes. Hos sis sjelf, i tidsandan och i den sanna menskNga bildningen har qvinnan en säker borgen för uppnåendet af sina rättigheter, men för ett samhälle och ännu mera för individen är det ej likgiltigt, om det sker i dag eller i morgon. Qvinnan vill hafva sina rättigheter erkända uti en tidsenlig uppfostran och uti en offent!ig verksamhet, som samhället behöfver.