han åter tyst drog sig tillbaka i det yttre rummet. — För att återkomma till Santomo, ortfor nu Franco, — så tyckte jag ej om len förbehållsamhet han visade under hela samtalet. Han talade icke med den öppenhet hvarmed jag gick honom till mötes, och han kunde spela oss ett streck i räkningen, om han begagnade våra ansträngningar endast för att komma till väldet och sedan ej brydde sig. om vår affär eller fördröjde den; detta vore lika så olycksbringande. — Om han icke måste det, leg öfverste Desterres, medan han förtärde sin varma chocolad med skeden, — så hade ni fullkomligt rätt, general. Han skulle, likasom de öfriga, endast begagna oss för att uppnå sitt eget mål, derom är. jag förvissad, — men han måste understödja oss. — Jag förstår er icke. Hvad kan hindra honom från motsatsen? — Det är helt enkelt, återtog öfversten. — Ni vet att militären i allmänhet står på Castillas sida, och endast på ett regimente, som nyligen blifvit våldsamt uppsatt, kunna vi räkna. Det måste således framför allt ligga den nye presidenten om hjertat att aflägsna just de trupper, på hvilka han minst kan lita. Men hvart? Med Bolivia vågar han ej, till och med om han känner sig sadelfast, inlåta sig i ett krig, ty Bolivia är icke blott stridsfärdigt utan kunde äfven bereda honom allvarsamma svårigheter genom Arica. Det är visserligen möjligt att Bolivianarne sjelfva begagna tillfället och våga ett anfall, och i detta fall bereddes honom andrum här i hufvudstaden; men derunder skulle några veckor förgå och det hand