gång af gemenskapen. (Forts.) UTRIKES. ÖSTERRIKE. Grefve Andrassy, den blifvande ministerpresidenten, som under ministerkrisen var närvarande i Wien, begaf sig den 5 dennes tillbaka till Pesth, der han af medlemmarne i Deak-klubben blef festligt mottagen. Derester öfverlade Andrassy med flera framstående ungerska politici, och man antager, att rådplägningarnel gällde den nya ministeren. Den i Wien utkommande nya tidningen ,Leitha meddelar, under den 7 dennes, följande ungerska ministerlista: Grefve Andrassy, ministerpresident; baron Somsick, inrikesminister; baron Eötrös, kultusminister; Lonyay, sinansminister; grefve Mirha (f. d. stäthällare i Siebenbirgen), åkerbruksminister; baron Weoenkheim, krigsminister; Gorove, handelsminister. Angående den nya ministeren i Wien synes intet definitift beslut ännu vara fattadt. Ganska betecknande för situationen är den omständigheten, att det tyska författningspartiet nu börjar opponera sig mot Beusts plan derom att endast som en fait accompli meddela riksdagen utjemningen af förhållandena till Ungern. Februari-författningens anhängare vilja icke veta utaf någon oktrojering och önska derföre tillfälle att få uttala sitt ,fria samtycke angående arrangementet med Ungern. Endast härigenom — så anser nämnde parti — kunde detta arrangement blifva lagligt. Märkvärdigt nog var det just denna åsigt, som Beleredi icke kunde drifva igenom, och som torde hafva varit ett af de förnämsta skälen till hans afgång ur ministeren. ITALIEN. Angående ministerens vanskliga ställning skrifves från Florens: Trots alla rykten om motsatsen tänker ministeren hvarken sjelf afgå, eller att upplösa parlamentet. Man bemödar sig att kunna inskränka ministerkrisen dertill, att endast justitseministern, Borgatti, och finansministern, Scialoja, skulle afgå. Man vill endast göra dem ansvariga för det impopulära förslaget till realisation af kyrkogodsen. För att dömma efter de symptomer, som på sista tiden i detta afseende varit att skönja, skulle således ,,denna betänkliga affär förlöpa i sanden. Icke ens , Diritto angriper Ricasoli; Crispi och hans vänner äro ej heller fiendtligt sinnade mot honom, och det skulle icke förundra mig, om Scialoja blefve den ende, som uppoffrades. Byråerna hafva uppträdt med mera häftighet mot förslaget, än som varit nödvändigt. Man ropade: ,lagen är ett hån mot den moderna civilisationen, och man ser tydligen, huru den påfliga regeringens oböjlighet äfven uppretar de liberala ultras till oförsonligt motstånd. I Rom vill man ännu mindre veta utaf den fromme Lanorand-Dumoncedus finanskombination. Naturligtvis uppträda de nationella sträfvandena med så mycket större bestämdhet. De på sista tiden förekomna retande uppsatserna i , Giornale di Roma gör ond blod, och äfven moderata personer uttala den åsigten, att regeringen genast bör återkalla Tonello från Rom. Jesuiterna hafva, såsom vanligt, offentliggjort uppgifter öfver det svarta sällskapets tillstånd vid förra årets slut. Sällskapet har 8,167 medlemmar — således 215 flera än vid 1865 års slut, — hvilka uppehålla sig, utom i Kyrkostaten, i Neapel, Venetien, Sicilien, Champagne, Lyon, Toulouse, Paris, erkehertigdömet Österrike, Gallicien, Belgien, Holland, Arragonien, Castilien, Irland och Missouri. I Erankrike befinna sig 2, 122 jesuiter, i Kyrkostaten 482, i Belgien 592, i Österrike 777 FRANKRIKE. Angående Emil Olliviers mycket omtalade ministerkandidatur omtalas följande: Grefve Walewski, som redan vid lagstiftande kå rernas förra session kurtiserade midtel partiet, hade fört Ollivier till kejsaren hvilken sistnämnde af honom begärde et memorandum öfver landets inre ställning Sedan detta memorandum blifvit aflemnadt, erhöll, Ollivier från kejsaren ett långt smickrande bref, hvilket likväl icke — som man förut uppgifvit — var under tecknadt af kejsaren sjelf, utan af han: privatsekreterare Conti. Ej heller var detta bref nämndt ett ord om Ollivier AAAA TT