TUSCt orohkotek hälles opper Iran kl. 12—1 Ill. dagen. — X Qvinnans verksamhet i samhällets I Aftonbladet läses följande, af dr T. J. Iartelius författade artikel i ett ämne, om ofta förut varit i Handelstidningen ifhandladt: Knappast har väl en ytterlighet framstått större, än att uti qvinnan se en slafvinna och ett väsen, åt hvilket man velat egna j endast jordisk hyllning, utan äfven gulomlig dyrkan. Stod man i mörker på ma sidan, så stod man i en falsk dager på den andra, och från ingendera sidan såg man den rätta bilden af qvinnanFamiljen är det rike, der hon tagit ett erkändt välde genom sin moraliska makt, genom sin kärlek, ömhet och sjelfuppoffring. Man har ansett och anser ännu att hennes egentliga sysselsättning ej berde sträcka sig utom familjens angelägenheter. Men hon har dock i närvarande dag ingripit med sin verksamhet inom offentliga områden. Behöfves sedlighetens makt öfverallt, är redbar ihärdighet, ordning och punktlighet, är försakelse och lugn uppoffring nödvändig inom alla områden, så har qvinnan en berättigad plats för sin verksamhet ej blott inom familjen, utan äfven inom kommunen, kyrkan och staten. Frågan om dvinnans verksamhet har också trädt i förgrunden och kan numera ej afvisas som endast fantastiskt hugskott af en och annan individ. Den fordrar sin lösning och det af mer än ett skäl. De s. k. husliga göromålen äro till stor del öfvertagna af maskiner. Qvinnan tillegnar sig mer och mer en solidare bildning; hon kan ej lefva ett klosterlif, sedan hon blifvit myndig i tanke och omdömeskraft; hon inser origtigheten att gifta sig blott för att blifva försörjd. Hon vill, hon! fordrar en lämplig sysselsättning, sedan hon tillegnat sig bildning och vet att hon kan förvärfva sig kunskaper och skicklighet för sjelfstävdig verksamhet. Har qvinnan, såsom menniska och medlem i ett kristligt samhälle, rättighet att utveckla och odla sina menskliga förmögenheter, så har hon obestridd rätt att för goda ändamål bruka och använda dessa, ja, det är hennes pligt att tillgodogöra samhället härmed. Men på samma gång har hon en rättmätig fordran att samhället gifver henne en offentlig uppfostran — en uppfostran i vetenskap, i litteratur, i skön konst. Här inställer sig kanske tviflet med tillbakavisande sarkasmer, den lärda öfvertygelsen, som utropar att qvinnans andliga sfer väl kan vara mottaglig för ljus, sanning och skönhet, men den illäter henne ej att gå i striden för dessa. Nedskrifvaren af dessa rader har under några år undervisat qvinnor uti anatomi, fysiologi m. m., och har dervid bemärkt en kunskapstörst, en ifver och ihärdighet, som torde vara svår att finna motstycke till hos andra könet. Hennes förmåga och ihärdighet på praktiska fält har ej visat sig mindre. Vid gymnastiska central-institutet undervisas årligen ett betydligt antal qvinliga elever uti till gymnastiken hörande ämnen. Denna undervisning afser att bibringa eleverna de teoretiska insigter och den praktiska skicklighet, att de uti examen godkända kunna sedan på egen hand föreskrifva och tillämpa gymnasik för friska och för de sjuka, hvilka af läkare blifvit tillrådda att taga gymnastik. Innan läkare studerat och på den praktiska vägen omfattat gymnastik, är detta den enda men också lämpliga : utvägen att utbreda sjukgymnastiken inom landets olika delar. Afven de minsta städerna i riket böra alltid hafva någon som tillhandagår med gymnastik. Snart torde det blifva tillgång på gymnaster, och måtte läkare hvar i sin stad sörja för att detta medel användes vid alla sjukdomar, uti hvilka det visat sig verksamt. Sjukgymnastiken har redan vunnit förtroende inom medicinen såsom läkemedel, men den har kanske ändå större betydelse såsom medel att förekomma sjukdomar. Den som förstår att rätt använda gymnastik och i öfrigt iakttager ett förståndigt lefnadssätt, befrias från att släpa sitt lif igenom med ständiga krämpor. Qvinnan har i gymnastiken ett passande fält för sin verksamhet, dels uti skolgymnastiken med flickor och yngre gossar, dels uti sjukgymnastik. gör er inga bekymmer derför; vi måste endast visa dem ett lockbete, och att de