lar här om dagar, isynnerhet om de första dagarne, hvarunder man kunde frukta en reaktion. Men nu finns det för ögonblicket ingenting mera populärt här i Peru än ett krig med Ecuador, ifall ett krig måste föras. Peru har der ett gammalt tvisteämne, ty peruanerne kunna ej glömma huru Flores behandlat dem i Guajaquil. Flottan längtar äfven att blifva ditbeordrad, emedan hon med ett slag kunde blokera Guajaquilströmmen samt göra ett rikt byte och priser i massa; och hvilken kontribution skulle ej kunna utpressas af det rika Guajaquil, i fall man hotade det med ett bombardement! Allt detta har länge utgjort ett allmänt samtalsämne i Lima, och gamle Castilla hade väl sjelf lust dertill; men han fruktar att England skulle göra invändningar; och han behöfver nödvändigt Englands neutralitet för närvarande, så väl i Nya Granada som för sina framtidsplaner på Brasilien: Derför hoppas han ännu att genom hotelser förmå Ecuador att afstå de önskade landsträckorna till honom, eller ock afvaktar han ett gynnsamt ögonblick, då. ett anfall på grannstaten ej kan betraktas som ett rent eröfringsförsök. Men flottan önskar ingenting högre, och en befallning att uppbryta dit, af hvilken den än uträrdades, skulle emottagas med jubel och ögenblickligen efterkommas. — Och tror ni att Santomo då äfven skulle låta några af de otillförlitliga regimenterna följa med dit? frågade Franco, som hade följt dessa meddelanden med det mest spända intresse. — Det vore ju det klokaste han kunde göra, utbrast öfversten. — I ett fremmande land vet ju soldaten att han kan