Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1867, sida 1

40414C (1( JU EE CUT WAIb LOU Gårdagens plena i andra kammaren, som höllos först från kl. 10—3 och sedermera från 6—8 på aftonen, voro föga uppbyggeliga, i det de upptogos nästan uteslutande af val till ej mindre än 7 utskott. Dessa val gå långsamt tillföljd af de många voteringssedlarnes uppläsning och hopsummering. Sedan likväl kammaren beslutat att fördela röstsedlarne på tvenne bord, der de uppläsas af talmannen vid det ena och vice talmannen rid det andra bordet, så har större skyndsamhet vunnits. Det skulle varit rätt svårt att bestämma sig för ledamöter till alla dessa utskott, derest ej listor blifvit uppgjorda, hvaraf man kunnat hemta ledning. Hr Murån har dervid varit ganska verksam, och har man i detta fall i det närmaste följt hans anvisning, då hans förslag varit uppgjorda med stor personalkännedom, om man också kunnat deri skymta vissa antieller sympatier från fordna tider. — I det vigtiga utskott, som kommer att behandla hr Björcks motion om styrelseverkens ombildning, jemte andra motioner i samma syfte, ingingo utom förslaget: statsrådet Gripenstedt och hr Björck sjelf. Den sednare kan, såsom ledamot af statsutskottet, naturligtvis ej komma att deltaga i det nu bildade tillfälliga utskottets förhandlingar annat än undantagsvis. — Huruvida frih:e Gripenstedt kan komma att deri verksamt deltaga, är ganska ovisst. Han har under ett par plena saknats på sin plats, tillföljd af illamående. Det är ännu ej slut på alla utskottsvalen, hvilka pröfvat kammarens tålamod, så mycket mer som det ytterligare förestår val till det särskilta utskott, som skall behandla hr Hessles motion, ett utskott som man på förhand, med någon ironi, kallat ,,allmänna vält irdsutskottet. Men om också dessa utskottstillsättningar kräft tid, så lider det likväl näppeligen något tvifvel derom, att ju ärendena skola komma att nu blifva behandlade både skyndsammare och grundligare än förr, då alla dessa skiljda frågor kastades på ekonomiutskottet. Erfarenheten skall utan tvifvel lära, att denna arbetsfördelning varit ett utmärkt moment i vår nya riksdagsordning. Ej heller bör den fördelen underskattas, att flera ledamöters krafter härigenom tagas i anspråk, de der eljest, isynnerhet vid riksdagens början, skulle komma att vara alltför litet anlitade. Man fattar lätt, att saknaden af åtskilliga kända personer vid de skedda utskottstillsättningarne beror derpå, att de undanbedt sig att komma i åtanka. Från utskotten erfar man ännu ej mycket, men der lärer arbetas med full fart. Statsutskottets utgiftsafdelning lärer vara inne på 4:de hufvudtiteln och lagutskottet har redan expedierat flera motioner. — I militärutskottet lära lifliga debatter hafva egt rum. Första kammarens helt korta plenum i går middag egnades endast åt bordläggningar. En episod i riksdagslifvet har varit den stora middag, hvartill öfver 200 ledamöter af båda kamrarne voro samlade sistl. Thorsdag, å hotel Fenix. För middagen presiderade grefve Erik Sparre, omgifven af de båda kamrarnes talmän. Närmast suto åtskilliga äldre och förnämligare män, säsom general Sprengtporten, frih. Hugo Hamilton, d:r Gumeelius, m. fl. I öfrigt suto ledamöterna blandade om hvarandra. Vid middagen, som var väl anordnad, med god mat och goda viner, dock utan öfverdåd, förekom, märkvärdigt nog, intet tal för festens betydelse, utan blott konungens skål, utan fraser. En humoristisk uppmaning af grefve Sparre till gästerna att låta sig nöja med den tarfliga anrättningen kunde näppeligen kallas för tal. Efter middagen samlades alla, i vänlig stämning, kring ett bord med bålar. Här börjades talen af frih. W. F. Tersmeden med en skål för riksdagen, hvarefter frih. Hugo Hamilton utbragte vänskapens och försoningens skål för de gamle motståndarne till den nya representationen, hvilken skål besvarades dels af grefve Erik Sparre, som ordade om de fördomar, som omtöcknat hans syn, hvilka nu lemnat rum för de varmaste sympatier för den nya ordningen; dels af biskop Sundberg, som i detta fall yttrade sig med mera återhållsamhet och med fullkomlig värdighet. Det var tydligen för att gifva talet en gladare vändning, som biskopen derefter skämtsamt talade om de djerfva reformplaner, som nu vore å bane. Så fordrade man att bankovinstens guldregn skulle spridas öfver landet. Redan stode jordbrukarne färdige att upphemta det i sina såll, men kanske komme det att uppsnappas af dessa himlens fåglar, sem kallas banker. Naturligtvis ville man åt de feta biskopsgrytorna, men det återstode oss biskopar att få tjenst såsom generaler eller korporaler i den nya nationalarmeen. Slutligen arbetade man på att uppfinna någon maskin, för att instoppa bildning hos folket. Talet var ironiskt, men ganska lustigt, hvadan det ock väckt rätt mycken munterhet. Att en och annan deraf lärer tagit anstöt har väl berott derpå, att man dels ej förstår sig på skämt, dels förbisåg situationen. När hr Hedlund framförde nykomlingarnes helsning till de äldre riksdagsmännen, talande om att riksdagens, likasom hjertats tvenne kamrar skulle, såsom man hoppades, slå med samma slag, replikerade han biskop S. dermed. att någon befäls