Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1867, sida 3

öfversten och chefen för Kongl. Norra fänska insanteriregementet C. A. Nenring. Kongl. Maj:t har till kyrkoherde i Bollnäs pastorat af Upsala stift utnämnt och förordnat kyrkoherden i Hudiksvall, teologie kand. och fil. dokt. J. E. Ekelundh. Kongl. Maj:t har i extra ordenskapitel utnämnt: Till Riddare af Kongl. Wasaorden: verkställande direktören vid lazarettet 1 Lidköping, handl. J. P. Schoug. — Afsked. Kongl. Maj:t har, uppå gjorda ansökningar, beviljat afsked: för öfverstelöjtnanten i artilleriet L. G. af Petersens, ur krigstjensten; samt för underlöjtnanten vid Skaraborgs regemente J. A. Carlborg, från regementet, med tillstånd att såsom underlöjtnant qvarstå i Armöen. — Tjenstledighet. K. M:t har beviljat postexpeditören i Burgsvik N. Lange ytterligare tjenstledighet under ett år, räknadt från den 1 nästkommande Mars måvad; samt kontorsskrifvaren vid Stockholms postkontor J. Lewander ytterligare ett års tjenstledighet, räknadt från och med den 10 innevarande månad. — Undsättning. Efter inhemtande af K. M:ts befallningshafvandes i Wermlands län utaf vederbörande infordrade yttranden åtföljda utlätande har K. M:t den 4 nästl. Januari till pröfning förehaft en af åtskilliga innevänare i Lysviks och Fryksände socknar af nämnda län gjord ansökning om undsättning af allmänna medel i anseende till inträffad hagelskada och deraf förorsakad missväxt å sökandernas växande gröda; och har K. M:t i anledning af denna ansökning funnit godt anvisa en summa af 600 rdr att enligt K. M:ts befallningshafvandes bepröfvande fördelas utan Återbetalningsskyldighet bland de i följd af ofvanberörda hagelskada lidande inom förenämnda socknar, hvilka deraf företrädesvis äro i behof samt icke kunna sjelfva förskaffa sig arbete. — Kunglig brefverling. Kejsar Napoleon mottog, enligt ,, Moniteur, den 4 dennes svar från H. M. Konungen af Sverge och Norge samt konungen af Belgien, storbertigen af Baden och Hansestäderna på notifikationen om prinsessan Marie Letizia Eugenie Catherine Adelaides födelse, detter af prins Napoleon och prinsessan Clotilde. — Riksdagsmiddagen. I Aftonbladet för den 8 deanes läses härom ytterligare: Omkring 200 medlemmar af båda kamrarne hade i går samlats till en gemensam middagsmältid å hötel Phoenix. Landshöfdingen grefve Sparre och brukspatron Stråhle fungerade såsom värdar, den förre å första. den sednare å andra kammarens ledamötecs vägnar. Vid bordet hade grefve Sparre talmannen i första kammaren till höger om sig och andra kammarens talman på sin venstra sida. Vid deserten föreslogs af grefve Sparre konungens skål, hvilken beledsagades med hurrarop och folksångens afsjungande. Vid de senare framsatta bålarne togs ordet först af frih. W. F. Tersmeden, som föreslog en skål för den nya riksdagsordningen och uttalade en önskan, att kamrarnes samarbete måtte lända till landets bästa. Frih. Hugo Hamilton föreslog derefter i väl valda ord en skål för de fordna motståndarne till det nya statsskicket, bland hvilka han fann anledning att särskildt nämna grefve Sparre och biskop Sundberg, hvilket föranledde dessa herrar att hvar efter annan taga ordet för att besvara skålen. Grefve Sparre medgaf att han varit en af reformens ifrigaste motståndare, enär han med modersmjölken insupit kärlek till den gamla ståndsförfattningen och befarat stora vådor af det nya statsskicket. Ilan hade dock nu funnit sina farhågor mera inbillade än verkliga, och han skulle nu, efter måttet af sina krafter, med lif och själ egna sig åt den nya ordningens befästande. Biskop Sundberg uttalade sin tillfredsställelse öfver den benägenhet till försoning, som reformens motståndare rönt af det nya statsskickets anhängare, och äfven han förklarade sig vilja med välvilja omfatta den nya ordningen. Hr biskopen tycktes dock icke vilja medgifva, att han ännu ansåg de farhågor han hyst ha varit ogrundade, och den ironiska ton, med hvilkep han anspelade på åtskilliga vid riksdagen väckta förslag. antydde huru föga han i sjelfva verket synes förmå att finna sig i den nya ordningen. Då han sålunda något hänligt berörde frågorna om biskopsembetenas, landshöfdingeplatsernas och kronofogdetjensternas indragning, om embetsverkens och försvarsväsendets reorganisation, syntes han alldeles förgäta, att alldeles enahanda förslag icke blott kunnat väckas, utan äfven många gånger blifvit väckta i den fordna representationen. Såsom en liten antydan om tonen i hr biskopens föredrag vilja vi nämna, att han sade sig i andanom se att biskoparne, och bland dem han sjelf. blifva bland de första som finge retirera; men han tröstade sig med, att då så många andra befattningar äfven skulle indragas, komme han åtminstone i godt sällskap och hade för öfrigt hoppet att vid den nya armCorganisationen vinna anställning såsom general, kapten celler korporal. De feta biskopsgrytorna skulle till en början framsättas för skollärarne, för att sedermera i sin ordning fråntagås dem, då en gång, med ångans tillhjelp, man lyckats uppfinna en maskin, medelst hvilken bildningen kan inpluggas i folket på samma sätt som man stoppar korf med maskin. — Efter att ha lättat sitt hjerta med dessa sarkasmer, ) fann hr biskopen och talmannen likväl slutligen lämpligt gifva tillkänna, att han icke skulle intaga någon fiendtlig ställning till det nya statsskicket, utan af alla krafter arbeta på dess befästande. ) Hr Hedlund. som talade å de nykomne riksdagsmännens vägnar, replikerade på samma gång några af biskop Sundbergs yttranden, anmärkande bland annat, att korfstoppningsmetoden torde framdeles vida mindre komma att tillämpas vid bibringande af bildning åt det uppväxande slägtet än som hittills varit händelsen. En skål för jordbruket, som senare följde, ville ) Une as, om br biskopen sjelf funnit dem qvicka? Fråga af Sättaren. ) Handelstidningen har i dag från dess utgifvare emottagit följande telegram rö