Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1867, sida 2

Göteborg den Il Februari. Ett hufvudvilkor för en armes godhet är att den har ett godt befäl. Det är befälet som inöfvar och utbildar soldaterne, sörjer för deras väl, vakar öfver disciplinen, väcker och befordrar en god anda, samt för dem an i striden. Med en god befälspersonal kunna öfningarne betydligt förkortas. Det är kändt och erkändt, att ett dugligt och humant rekrytbefäl på kort tid kan åstadkomma förvånande resultater. Bedrifvas derjemte öfningarne fullt rationelt, vinnes så mycket mera tid. Vi tro det icke vara för vågadt att uppställa den satsen, att, om man har ett godt och humant befäl och öfningarne inrättas på ett fullt rationelt sätt, kan tiden för rekrytbildningen till hälften förkortas. Det har länge varit allmänt erkändt, att om man vill hafva goda soldater, måste man hafva ett godt beräl. Man säger, att befälet i en arm motsvarar musklerna i en menniskoeller djurkropp. Bilden är sann och träffande. Detta oaktadt har man i de flesta länder ännu gjort mycket litet för att förskaffa armåerna ett riktigt godt befäl. I en riktning har man dock arbetat allt hvad man kunnat för detta mål, och der kanhända snarare gjort för mycket än för litet. Vi mena befälets utbildning. För den har sörjts genom speciella bildningsanstalter, pröfningar och examina, för hvilka senare fordringarne i några länder af mången anses hafva blifvit öfver höfvan höjda. Deremot har man uti en annan riktning låtit en stor underlåtenhetssynd komma sig till last. Man har nemligen, märkvärdigt nog, icke på långt när, såsom sig bort för befälets rekrytering gjort sig till nytta de krafter och förmågor konskriptionssystemet tillför armberna. För att icke missförstås, få vi förklara, att vi här med konskription förstå allmän värnepligt i alla dess olika for