(lsändt) Med anledning af en den 3:dje dennes till H. och tidningen insänd, högst värdefull artikel från lIbehållen landtbrukare angående kraffrihet för redlig gäldenär efter konkurs, inse troligen de flesta, att detta är enda sättet såväl att förekomma svek, som ock att bringa en mängd menniskor till tiggarstafven och sålunda öka det öfverhandtagande proletariatet. Väl har den ärade artikelförfattaren begått ett misstag, då han påstår, att en handlande lättare kan få ackord och blifva fri från sin konkurs än andra i allmänhet och landtbrukare i synnerhet, men, såsom en välbehållen landtbrukare, kan man icke begära, att han skall känna den enormt stigande konkurrensen i all handel, de likaledes enorma hyror, skatter och pålagor som en handlande åtminstone i större städer har att vidkännas, för att icke tala om alla förluster, för hvilka han oupphörligt är utsatt; tager man detta i betraktande, torde man finna, att en redbar handlande har lika stora svårigheter som någon annan att efter sin konkurs få sina affärer i gång och så ordnade, att han icke, som nu ofta är händelsen, genom hemligt öfverackord snart blir tvungen till ny cession. Slutligen bör tilläggas, att både England och flera andra länder åt hvarje redlig cessionant medgifver befrielse från framtida kraf, hvarjemte England för 3 år sedan äfven afskaffat det förhatliga bysättningsstraffet. G. G. vid Stenungssund i Januari 1867. J. NI, f. d. handlande, numera välbehällen landtbrukare.