Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1867, sida 2

sades lagstiftande församlingen plats i den förra deputeradekammaren, sedan likväl talarestolen blifvit bortförd. Genom grefve Waletoskis försorg har denna klenod nu ånyo framdragits ur sin gömma, och Joly, lagstiftande församlingens arkitekt, är som bäst sysselsatt att försätta honom i presentabelt skick. BELGIEN. Boskapssjukan, som utbrutit i Hasselt. griper allt mer och mer omkring sig, hittills likväl endast inom staden. De strängaste försigtighetsätgärder äro vidtagna: hela staden är afspårrad, och inom staden de gator och hus der sjukdomen visat sig. En bataljon infanteri har kommit från Lättich för att draga en kordong omkring staden. Evär ortens slagtare icke varit tillräckliga för nedslagtandet af misstänkta eller sjuka djur, så har man kallat sådane från Liättich och Brässel. Ofver 700 kreatur äro redan slagtade, af hvilka endast minsta delen varit sjuka. Man kan lätt förstå hvilken bestörtning detta åstadkommit i staden, der kreatursantalet lärer uppgå till 5000. ENGLAND. Från London meddelas att reformvännerna nu afgjort huru den storartade demonstration, som blifvit bestämd till den 11 dennes, skall försiggå. Tanken om ett möte i grannskapet af parlamentshuset har blifvit öfvergifven. Medolpunkten för demonstrationen skall blifva AMgricultur Hall, i norra delen af London. Från Trafalgar square skall spetsen af tåget, under ledning af en öfverste Dickson, sätta sig i rörelse, och massan af deltagarne ansluta sig efterhand till tåget från åtskilliga mellanliggande byggnader. Klockan 6 skola talen begynna i den stora salen, der platser äro inrättade för 32,000 personer. Entröen betalas med 2 pence; likväl äro en del platser dyrare. Man ämnar äfven öfverlemna en adress till Gladstone. AMERIKA. Konflikten mellan presidenten Johnson och kongressen i Washington tilltager snart sagdt dag för dag. Först efter det Ashley inlemnat sitt förslag om tillsättandet af ett utskott för undersökning af presidentens ,,högförrädiska handlingar, synes den allmänna meningen i Förenta Staterna hafva kommit till klar insigt af detta stegs betydelse. Detta synes emellertid hafva varit för sent. Partiterrorismen har till den grad bemäktigat sig kongressen, att det långt öfvervägande flertalet der blindt lyder cheferna för det radikala partiet. I representanternas hus ir det isynnerhet Ihaddeus Stevens, som leder anfallet, i senaten Charles Sumner. Ju mindre dessa män kunna vara i okunnighet derom, att en allmän panik råder hos affärsmännen, samt att de moderata bland republikanerna mera än gerna ville lösgöra sig från anklagelsepartiet, desto häftigare synas de vilja bibehålla den ställning, som de nu innehafva. Enligt ett telegram från Newyork till ,Times af den 19 Januari har Sumner hållit ett nytt tal i senaten, i hvilket han framställde Johnson som en usurpator, hvilken utsådde tvedrägt i landet. I representanternas hus uppläste Loan den 14 Januari ett skrifvet tal, i hvilket han icke blott beskyllde Johnson för missbruk af sin embetsmyndighet, utan äfven att hafva varit medvetande om Lincolns mord. En annan medlem, UHale, satte då ifråga huruvida ett sådant språk kunde vara tillåtet i en parlamentarisk församling. Presidenten förklarade emellertid att det under diskussionen om presidentens stats-farliga förrytelser måtte stå en deputerad fritt att beskylla honom för mord, ,,enär det annars skulle vara omöjligt att komma till ett bestämdt resultat samt att få en fast zrund för anklagelsen. Å andra sidan sffentliggör en af de tidningar i Washingon, som anses såsom Johnsons organ, en utikel, i hvilken det förklaras, att då den radikala majoriteten i kongressen sortsäter sin framfart, så återstår intet annat val för den exekutiva makten, än att väpna sina anhängare. Presidenten — så yttrar sig nämnde tidning — skall icke slömma sin embetsed, och både armöen ch flottan skola lyda hans befallningar. Det förklaras än vidare, att presidenten isst icke tänker träda tillbaka från sin )0st, utan skall framhärda tills den tid örflutit, som författningen bestämmer. Äfven om man anser de mest extrema ttranden i tidningarne och på kongresen såsom mera beräknade på att skrämna och upphetsa, än allvarsamt menade, r likväl situationen mycket betänklig, och ust sådan som , Times betecknar den: on strid på lif och död mellan den exetutiva makten och kongressen. Denna trid synes icke kunna sluta utan den