Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1867, sida 1

bevisade en liten utgiftsbok, som han sjelf fört, och i hvilken han gjort anteckningar till och med på sin dödsdag. Rafael hade särdeles uppmärksamt genomgått denna bok utan att finna något anmärkningsvärdt deruti; nu tillslöt han den och sköt den ifrån sig. Bertrand tog boken och öppnade den åter. Ni finner ingenting deruti, sade Rasael, — min arme onkel har ej haft den minsta aning om sin död, ty ännu på sista dagen skickade han in till staden efter cigarrer. Till och med denna post står införd af hans hand. — Antiäkta! utbrast Bertrand plötsligt, — här står någonting, som jag hitintills inte har vetat. — Och hvad är det? — Båtlega för Pedro, en half dollar. — Nå? — Pedro är denne cholo, den gamla Pascuas son; karlen har således haft tillträde i huset och till och med på gubbens dödsdag troligtvis varit inne i rummet hos honom. Rafael hade stigit upp samt gick fram och tillbaka i rummet. — Det vore visserligen ännu en länk i denna kedja af sannolikheter, sadeshan slutligen, — och i Europa skulle man kanske kunna väcka ett åtal på de skäl till misstankar vi redan ega. Men Peru skulle hafva förändrats mycket under min bortavaro, om vi här skulle uträtta något dermed, — och likväl måste det försökas. I hvarje fall är denna anteckningsbok nu vigtigare än jag trodde i början, redan för bläckets skull, som den aflidne begagnat ända till sitt sista ögonblick, och om hvilket jag hyser den fasta öfvertygelsen, att det ej