Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1867, sida 2

äkor liängre utan förlåtelse. Men ihärdig l ödmjukhet i uppförande och budskap, ihärdig sjelffördömelse för Roberts förbrystelse och tacksamhet för den ovänlighet, hvarmed hon bemöttes, förskaffade henne med tiden den högdragna underrättelsen, som öfverväldigade henne genom dess nedslåtenhet och snart derefter, med hasti steg, ledde till den högsta grad af och inflytande. Lucy blef lika oumbärlig för mrs Ferrars som någonsin Robert eller Fanny, och under det Edward aldrig riktigt kunde förlåtas för att en gång hafva ämnat gifta sig med henne, och slinor, ehuru öfverlägsen Lucy i förmögenhet och börd, talades om som en utbörding, var hon (Lucy) i allting ansedd, och alltid öppet erkänd, som ett älsklingsbarn. De bosatte sig i staden, fingo myc ket frikostigt understöd af mrs Ferrar stodo i det aldra bästa förhållande till Dashwoods, och — om man undantager den afundsjuka och illvilja, som beständigt herrskade mellan Fanny och Lucy, hvari deras männer naturligtvis togo del, tillika med de ofta inträffande husliga oenigheterna mellan Robert och Lucy sjelfva —kunde ingenting öfverträffa den harmoni, hvari de alla lefde tillsammans. Hvad Edward hade gjort att förverka förstfödslorätten, skulie varit svårt att utfundera, och hvad Robert gjort att ärfva den, ännu mera. Det var emellertid en anordning, som rättfärdigades i dess verkningar, om icke i dess orsak, ty ingenting visade sig någonsin i Roberts lefnadseller talesätt, som väckte en misstanke, att han sörjde öfver tillökningen i sina inkomster, såsom antingen lemnande hans bror för litet, eller skänkande honom sjelf a