Sennor ARguila. Af Gerstärker. 7) (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg) — Joranna ho-y! ropade Rafael upp till honom, och öbon upplyftade häpen sitt hufvud samt betraktade den hvite, fremmande mannen. Var det han, som hade tillropat honom denna hans i hemlandet brukliga helsning? — Uare mai! upprepade Rafael vinligt och vinkade dervid med handen, hvarvid indianen sprang upp och störtade fram till honom. — Hvarifrån kommer du, fremling? utropade han på sitt språk. — Kommer du från de kära öarne, och vill du hjelpa OSS? — Från öarne kommer jag, min vän, svarade Rafael, som talade sällskapsöarnes språk tillräckligt för att göra sig förstådd, — men om jag kan hjelpa dg vet ag ej. ) Åpa vill icke hjelpa oss? sade öbon och tvenne tärar framträngde i hans ögon. — O, då äro vi förlorade och så aldrig mera återse Raiateo! och han lutade hufvudet ned mot bröstet. — Men huru skall jag kunna hjelpa dig? frågade Rafael rörd. — Ni hava ju gått in på att arbeta här? — Gått in på? sade öbon och betrak4) 8e IL-T. N:o 29.