Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1867, sida 1

— Håll, sennor, denna gång äro vi skulden till att mannen har försummat sin pligt, oeh ni måste urskulda honom ännu några ögonblick, emedan jag önskar göra honom några frågor. — Sennores, sade uppsyningsmannen dystert, — jag vet inte om min husbonde tycker om att ni pratar med hans arbetare, så att de försumma sina skyldigheter. — Jag befinner mig i samma predikament som ni, sennor, sade Rafael med ironisk artighet, — jag vet det icke heller. Men emellertid stannar indianen här, till dess jag frågat honom om allt, som jag vill veta. — Dertill har ni ingen rättighet, utbrast cholon, men Bertrand inföll: — Tyst karl, inte ett ord mera, så vida du inte vill ha en sådan prygelsoppa att du inte under åtta dagar skulle kunna ligga på din ÅÅ. Jag tror att du känner mig, och det vore inte de första käpprapp du har fått af mig. — Sennor Bertrand, sade mannen och betraktade honom från sidan, — om ni brukar våld kan jag ingenting uträtta mot er; min husbonde; får då afgöra om jag har gjort min pligt, och dermed vände han sig bort och gick tillbaka till haciendan, för att underrätta Desterres om detta ingrepp i hans rättigheter. — Se så, Rafael, sade den gamle fransmannen, — låt nu din brunfisk berätta, ty för cholon äro vi nu säkra. Desterres vet bättre än att gå bröstgänges tillväga mot mig, om jag har satt mig något i sinnet. Vi båda äro goda grannar endast vi icke se hvarandra, och i detta hänse