Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1867, sida 3

Motion (Af hv S. A. Hedlund.) För landstingens utbildning till sjelfstänigt lif och verksamhet erfordras, att de öretag inom länen, som de vilja befrämja, cke ovilkorligen framkalla ny beskattning. Lokala arbetsföretag böra alltid kunna väst bedömas af den lokala representatioen. Statsmakternas inblandning i sådana render utgör en skadlig ceutralisation af örvaltningen, som bör upphifvas. Det är menligt för en riksförsamling att öras till stridsfält och bytesmarknad för okala intressen. Det är nyttigt för komnunalrepresentationerna att få sjelfve beluta och anordna sina företag; arbetena lifva derigenom äfven billigare. Med jemförelsevis äfven mindre summor ill sitt förfogande, skulle landstingen kunna trätta stora saker, till gagn för länen och ör hela riket. Arbetslösheten i orterna kulle ock dermed kunna i väsentlig mån fhjelpas. På grund häraf vågar jag föreslå: att de belopp på statens budget, hvilka riksdagen kunde vara benägen att anslå till sådana lokala företag, som anläggningar af vägar och broar, strömrensningar, utdikningar af mossar, m. m., äfvensom ock till uppmuntran af och understöd åt folkundervisningen inom länen och kommunerna, eller till lägre landtbruksskolor, mejerier, m. m., med ett ord till alla sådana ändamål, som lämpligast bedömas och afgöras af landstingen samt öfvervakas af dess kommittöer, måtte sammanslås till en totalsumma, hvilken sedermera, behörigen jemnad, öfverlemnas till rikets landsting, fördelad proportionaliter till folkmängden inom hvarje landstingsområde. Sedan landstingen erhållit dessa medel till sitt förfogande, böra ansökningar om statsbidrag för de syften, hvarom här är fråga, bifallas endast såsom undantag, till hvilka dock må räknas de större arbetsföretagen i rikets nordliga provinser. Jag anhåller om remiss af denna min motion ull Statsutskottet.