massorna, kan undvara adeln samt hänsynslöst försara med egendomen. Sedan dessa agrar-socialismens principer blifvit utförda i hela Ryssland, skulle Finland och Östersjöprovinserna befrias från sina tyska ech svenska förtryckare, samt sullkomligt assimileras med Ryssland. Derefter skulle turen komma till de utom Ryssland belägna slaviska länderna och Turkiet, som synes så lockande för Ryssland. Sist skulle operatio en företagas med de germaniska och ro nanska staterna, och då skulle fanan med det byzantiska korset samt den nu till sanning vordna inskri ten, .,i detta tecken skall du segra, svaja öfver alla folk. De grundsatser, som vi här blotti kort het angilvit, äro icke allenast omfattade af svärmare, utan äfven af de flesta bildad personer i Ryssland. Ånne helt nyligen vid Goluchowskis utnäm ning till galizisk ståthållare halva de på ctt temligen tydligt sä it uttalade för de förtryckt å rutheniska bönderna. Till en del kunna de blifva förverkligade i Polen och Litthauen. Moskauertidningen, som gerna skulle vilja tillbaka, kan icke undvara sina a bundsförvandter, innan de olyckli iga länderna vid Niemen, Weichsel och Duiester blifvit förryskade. Om vi undantaga det lilla adelsparti, som förgälves bemödat sig förstöra den socialistiska byråkratiens makt och inskränka absolutismen genom ett aristokratiskt bojardöme, så finnes det i i hela Ryssland intet element, som sökt sätta en gräns för denna sedan tre år härjande makt. Till hvilket mål dessa principer kunna föra, om de konseqvent gå vidare och emancipera sig från allt afseendes fistande vid den bestående rätten, hafva de nihilitiska sammansvärjningarne utvisat. som hade till följd mordattentatet den 10 sistl. April. Ilvartill hyjelpte väl det, att det ryska folket uppreste sig mot dem som hotade att taga deras älskade herrskares lif, och att de Jiberala förnekade all gemenskap med IKarakosow och hans bundssörvandter. De principer, som ut gått från de tvenne ultrasocialistiska söreningarne Organisationoch Ilöllehafva icke förlorat något af sin makt öfver folket, och böndernas Ryssland, med de vexlande parcellerna, har blifvit det ideal till hvilket man länge med förtjusning längtat. Förgåfves har regeringen, i det kejserliga till furst Gagarin ställda reskriptet af den 23 Maj, förklarat, att rättvisan och skyddet af egendom städse skola utgöra de pelare, på hvilka dess systen hylade, samt att adeln, liksom förut, skull vara dess hufvudstöd. Måäktigare än all: dessa löften verkar likväl det exempel som den socialistiska terrorismen gifvi genom Litthauens och Polens befriare, och ingen ul sätta tro till den guvermen tala försäkran, att man här har att gör: med undantag, som icke angå det öfrigt riket och som på intet vis hafva med dett: att göra. Hvilken framtid denna rörelse kan hafva som har till ändamål att göra socialis men till en ledande princip för det ryskt statslifvet; om den går en ny omhvälf ping till mötes, eller är kallad att er gång föra den slaviska verlden till stric mot det romaniskt-germaniska kulturlifvet förmår ingen att Det torde likvi vara tid, att Europa gåfve akt på derak förhållanden, som förctinnas i dess östr: del och som hota att framkalla en revo lution, i jemförelse med hvilken arbetare upproret uti Paris i Juni 1549 är att ans som ett barnsligt narrspel. — —— 0 —3B3333333333 — — wr UND ER WW 42