j pols ka ciemenie sbarn 14110 oo BS VS 4 vVÅ lasta DOHMCTn.2L vid av, : a vinna detta mål förklarade rogering 8em, innuinnan upproret var siatadt, bör der i litthauen och Ukraine (och någon tid lerester äfven bönderna i konungariket Polen) för sjelfetändiga, och de gårdar, som de arrenderade, för dem tillhörig dom. Tör skens skull talade man om bästa sättet att göra den på eganderätt yrkande adeln skadeslös, mon äff ve verket förberedde man systematiskt adelns ruin. För att göra förverkli af dessa agrar-förhållanden möjlig ue man understöd af hela det lyla folke Moskanortidningen uppmanade derföre ol tet i fäderneslandets namn att bidraga till befrielseverket och bistå sina bröderi Litthauen och Hvita Ryssland, hvilka ännu buro, det polska oket; det gi illde att ,,förverkliga Kyss ands historiska kallelse, nemligen det fjerde ståndets emancipation. Pör det socialistiska unga RNyssland var nu tiden inne att förverkliga de önskningar, som blott till en def blifvit uppfyllda af den ryska emancipationslagen. Tusendetals, som förut stridt mot regeringen, förklarade nu villiga att understödja den i sina strifranden att tillintetgöra adeln och hyckliggöra bondeståndet, för hvilket man alltid svärmat. Möjligheten att äfven i Polen och Litthauen få införd det 1yska kommunaläsendet förde tusentals min till regetngeus stöd. Den ungryska byräk ratien skyndade hoptals till riköts vestra gräns sör att der grundlägga ett nytt kraftigt bonderike och utrota lemningarne af de europeiska aristokratiska förhållande Äfven slavophilerna erbjödo villigt sin tjenst. Hvad socialismen företagit, hado skett för de gannnalryska formernas återställande, för bekiimpande af det romerskkatllolska klereciet och till befästande af den utaf katolikerna utträngda och åsidosatta byzantisk-ryska kyrkan. I spetsen för denna rörelse, hvilkens ursprungliga alsigter Moskaucrtidningen och dess i grunden aristokratiska redaktörer snart röjde, stodo, och stå ännu, donninminiern Selenny, krigsminis ;torn Miliutin och statssekreterare i Polen, geheimeradet Nikolas Mitiutin. Kampen mot den ari i -Dolonismenfördes med det reli, svärmeriets hela fanatism och en i sanning barbarisk oför ckthet, som icke skydde något medel, hvilket kunde leda till målet. Doe aristokratiskas tillintetgörande sulla, som cen of li åt så att s Slavernas gud. I Lilthauen, Hvita Ryssland och P är den gemensamma iitte den sinnes i de ryska kommune nd, som i Finland, de tysk-ryska Östersjöprovinse ua Jäil-, IUsth-och Kurland, samt i öfriga delar af Europa. De litthaniska, hvitryska och polska bönderi bodde på stora bondhemman, wilka l kades af lejdt folk. Regeringen har, o: tadt det socialistiska partiets på ) gar, ej ännu kunnat besluta sig för de ryska förhällandenas, i asscende på kommunens eganderätt till jorden, tillämpning äfven i de förra polska riksdelarne; man har nöjt sig med att äfven tilldela de tjenande bönderna jordstycken, och de bönder, som tjenarv på adliga gods, skulle få en del af den jord, man frartat deras herrar. Dessutom hafva adelns ätt lika arfsri Unligt förmodan skall man stanna härvid, ty med de för okii j bönderna i Litthauen och Polen vidtagua åtgärderna, som i dessa länder åstadkommit en förskräcklig demoralisation och upplösning af alla vanliga rättsbegrepp, har ryska regeringen aldrig haft annat ändamål än ett medel för tillfället. Största delen af ryska soll:et, isynnerllet byråkratien, det lärda ståndet samt pressen, har helt annorlunda uppfätta ut Saken. De åtgärder, som regeringen vidtagit, för att befria sig från en farlig fiende, den polska adeln, samt att söka under sin fana församla hela folket, hotade nu att växa regeringen öfver hufvudet, ty under de sednaste åren hade ett system blifvit infördt, hvars konseqvenser icke gingo ut på något mindre, än att omskapa hela den curopeiska kulturen. Införandet af gemensam egendom för kommunerna skulle blifva grundvalen för hela det 1yska statslifvet; bondeståndet skulle blifva kärnan i detsamma, och grundsatsen: att jordegendom icke tillhörer den enskilde, utan kommunen, skulle till sina yttersta konseqvenser genomföras. Det sjerde ståndet, som utaf vestra Europas folk blifvit beröfvadt all eganderätt och dömdt till evigt slafveri, skulle blifva det förnämsta stödet för den ryska universalmonarkien. Tjenaren vid jordbruket skulle ställas lika med de hittills varande jordinnehafvarne, och för broletärerna i städerna skulle det vara mö, sina behofver motsvarande parceller på landet, der jorden endast periodiskt fördelades och ständigt vore underkastad ny fördelning. lands historiska mission skulle vara de förtrycktas befrielse och utbredandet af den lycksaliggörande principen om ,,den gemensamma egamderätten till jorden. Formerna för det vesteuropeiska kulturlifvet äro utlef emedan de hafva till förutsättning el hos massan al folket. Den liberala rättsstaten, med sin abstrakta likhet inför lagen och sin representation af udomsvärdet, skulle vara en hycklande osanning, som mäste gå undan, och Ferdinand Lasalle skulle vara tidens mest framstående företeelse han är detta arhandrades e nde — Ryss(4)