ben s ciala revolutionen i östra Europa. (Forts. från n:o 25.) Men under sommaren 15563 betedde sig Vestmakterna så, som skulle de vilja intervenera för polackerna. Detta väckte ytterligare hat mot allt utländskt och ställde hängifvenheten för den nationella saken på sin högsta kulminationspunkt. Hade det gamla systemet förut varit föremål för den allmänna oviljan och man till hvad pris som helst önskat en demokratiskt-liberal statsform, så skulle allt detta nu åsidosättas, för att befordra fäder neslandets makt och enhet; alla politisk liberala önskningar uppskjutas intilldess alla delar af riket blitrit sörryskade oc asdimilerade. Brist på nationalitet va det största fel, för hvilket man beskylld det gamla systemet, och alla partier räckte: hvarandra broderligt handen på att al hjelpa detta. En sormlig jagt mot sepa ratism och partikulariem började, oc samme publicist, som för sex månader sedan predikat om decentralisationens principer och sjelsstyrelsen, stred nu för den strängaste centralisation. Ständigt läste man i Moskauertidningens jättestora spalter skarpa artiklar mot polskheten, hvilken ansägs vara roten till allt ondt i Ryssland, anledningen till alla böjelser för revolution samt en dödlig fiende till den nationella politiken. Snart kommo på den Moskauska proskriptionslistan, utom polackerna, äfven andra separatister, såsom t. ex. finnarne, hvilka man beskyllde för, att i en blott personalunion vilja upplösa det af deras fädernesland med Ryssland ingångua förbundet, samt tyskarne i Liff-, Estoch Kurland, hvilka sökte avt germanisera dessa provinser och frigöra sig från Ryssland. Slutligen äfven armenierna i Cirusien och ,ukraimophilerna Samma eftergifvenhet för dagens li som gjorde TIerten till herrskare öfver den offentliga meningen från 1557—061, gjorde nu det ryska folket till ett viljelöst verktyg för Katkow och hans fanatiska ovilja mot alla icke egentligt ryska elementer inom riksförbundet. Nu slog den afgörande timman för den ryska socialismen, som icke kunnat bringas till tystnad, oaktadt den blifvit hämmad genom den nya nationella riktningen, I Lithauen och Polen sunnos milliontals bönder, hvilka voro regeringens enda st 0 — 1 2