— 2— . 72q för tidigt fästade sydstaterna vid sig. De väsendtligaste betänkligheter, som i detta afseende förefinnas, framgå ur flera korrespondenser till ,, Weser-Zeit., och äro hufvudsakligast följande: För det första fruktar man att förlora den preussiskt sinnade majoriteten i ett gemensamt tyskt parlament samt att åter öppna dörren för en allmän tysk opposition, motsatt de specifikt preussiska intressena. Den eventuella oppositionen i nordtyska parlamentet hoppas man kunna reda sig med, men hvad som skulle ske om 80 nya deputerade från de sydtyska länderna komme till, är icke så lätt att beräkna. Dernäst kan det vara förbundet med stora uppoffringar, och möjligen äfven med faror för Preussen, att skydda hela Sydtyskland, specielt hela den långsträckta badenska vestgränsen mot fiendtligt anfall. ,,Preussen — så heter det i en af de nämnda korrespondenserna — må först! konsolidera sig sjelft och införlifva sig med: sina nya provinser, innan det åtager sig li nya, tunga förpligtelser. I denna riktning har äfven grefve Bismarck flera gån-si ger uttalat sig i de preussiska kamrarne. För öfrigt lyser ofta genom dessa invänd-i ningar mot sydstaternas anslutande tilll! Å 1 1 1 1 1 1 1 Å — — 22 TD ——L—ä ;——:ö — A Nordtyskland den arridre-pensåe, att de nya allierade skulle vara hjertligt välkomna så vida de ville afstå suveränitetsrättigheterna, på samma sätt som de norra småstaterna gjort. , En verklig allians — säger ,, Weser-Zeitungs korrespondent — låter endast tänka sig mellan lika starka och oberoende stater. När derföre fursten af Hohenlohe betonar den bayerska kronans suveränitet och sjelfständighet, så står detta i strid mot den första delen aff. hans program, som förespår en anslutning 1 till Preussen. : Bayerns 22:årige konung, Ludvig II, ärs: — som vi redan genom ett telegram kännasl — i dessa dagar förlofvad med den bayerske hertig Maximilians yngsta dotter Sophia Charlotta Augusta (född 1847), en syster till kejsarinnan Elisabeth af Öster-! rike. — Från Mänchen berättas till ,, Köln.) Leit., att alla blifvit öfverraskade af den-si na förlosning, enär man antog som afgjordt,! att den unge konungen skulle förmälas med ryska storfurstinnan Maria, eller med en prinsessa af Este. , Kung Ludvig — så säges det i Köln. Zeit. — synes tycka , om öfverraskningar, och då han alltid är , vand att följa till hjertas böjelser, har han äfven i valet af gemål låtit leda sig derJ ( J aft. För öfrigt har underrättelsen om Ludvig II:s förestående giftermål väckt mycken glädje i Bayern, enär prinsessan Charlotte lärer vara lika vacker som omtyckt, likasom hennes syster, kejsarinnan af Österrike. Konung Ludvig har äfven beredt sig en annan glädje. Med allraförsta skall nemligen hans gunstling, kompositören Richard Wagner, återkomma till Mimnchen, efter två års tvungen vistelse i Schweiz. Man beskyllde nemligen Wagner för att hafva blandat sig i politiken samt att hafva intrigerat mot ministeren. Det säges nu, att konungen utlofvat, det hans vän uteslutande skall hålla sig inom tonernas område. Från Dresden berättas, att innevånarnes förhoppningar om att blifva qvitt de preussiska förskansningar, som äro anlagda söder om denna hufvudstad, icke gått i fullbordan. Det påstås tvärtom, att der skall anläggas icke mindre än 13 nya skansar och permanenta befästningar, hvilka lära komma att göra intrång på den zoologiska trädgården. ÖSTERRIKE. Den österrikiske amiralen Tegethoff —. segraren vid Lissa — har i början af Januari inträffat i Newyork, der han blifvit mottagen med mycken utmärkelse och uppmärksamhet från autoriteternas sida. ITALIEN. . Prins Carignan har afrest till Neapel. Han reser öfver Rom, der han likväl icke kommer att uppehålla sig. Det säges, att amiral Persano har för afsigt att lemna Italien och begifva sig till Syd-Amerika. l Den romerska nationalkomitön har aflätit följande nya proklamation: ..Till ro merska emigrationen. Bröder! Då I ut-.. trädden vr våra leder, antingen fördrifna af vära tyranner, eller för att gripa till vapen som förkämpar för fäderneslandets oberoende, eller af det skäl, att det verk blef uppskjutet, på hvilket i sjutton år arbetats med sällsynt ständaktighet. hafven I dock icke öfvergifvit vår sak, utan trertom genom det öppna bekämpandet af Italiens fiender och genom förväxivande af nationella lagrar upprätthållit Roms ära, och detta har bidragit till att väcka alla italienares åstundan efter vår hufvudstad. I ären alltså de utvalda af detta ädla lands söner, hvilka — oafsedt eder andel i det gemensamma arbetet — företrädesvis tillkommer äran att hafva kämpat och lidit. Roms ögon voro alltid otåligt riktade på er. Rom har äfven, trots sin tvungna tystnad, tillkännagifvit sitt bifall; Rom har alltid varit stolt öfver er! Nu tillropar eder ert fädernesland, nu mera än förr. Enropa har nu lemnat oss ensamme med våra mångåriga förtryckare; vårt öde är lemnadt i våra egna händer, och vi skola veta att uppfylla det. Det skenbara lugn, som råder på ytan, är blott askan, under hvilken den heliga låga brinner, som snart skall uppflamma. Men dertill behöfva vi äfven alla krafter. I, som ären de bästa, bören icke fattas i det afgörande ögonblicket. Hvilka meningsskiljaktigheter, som åtskilja eder — uppoffren dem för det enda och heliga målet! THjelpen oss att bortjaga dessa det presterliga tyranniets satelliter! Stunden, ehuru nära, har likväl icke slagit ännu. Men vi måste öfverenskomma, att ingen romare skall i det rätta ögonblicket fattas, då fåderneslandet kallar. Bröder, vi vänta eder, vi räkna på eder! Rom den 11 Januari 1867. Den romerska nationalkomiten. FRANKRIKE. I de finansiella kretsarne cirkulerar, utom kejsarens nådiga-k afskedsskrifvelse till Fould, äfven den sistnämndes svar till I kejsaren, hvilket Foulds vänner på det if