Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1867, sida 2

TU Y RIKSDAGEN. Plena den 31 Jan. Första kammaren: Beslöts att den 2 Februari utse 5 ledamöter för behandling af frågor rörande folkundervisningen. Derpå föredrogs det å kammarens bord hvilande förslaget till reglementariska stadganden för riksdagen. Vid S 2 mom. 4 af detsamma antogs en af hr Fåhreeus föreslagen förändring. Af 8 3, som har denna lydelse: Ej må motion väckas eller skriftligt anförande afgifvas af ledamot, som ej är i kammaren närvarande. Ej heller må väckt förslag nedläggas utan tillstånd af den kammare, der det blifvit framstäldt, borttogs, på förslag af hrr Rydin, v. Geyer och Nordström, tlen sednare perioden. Det i 5 12 töreslagna förfaringssättet vid voteringar i fall, hvarom 65 af riksdagsordningen handlar, ogillades af hr Rydin och åtskilliga andra ledamöter; bland hvilka hrr Wallenberg, von Geyer och Nordström framställde hvar sitt förslag till redaktion af denna 5, som slutligen återremitterades till det tillfälliga utskott, som handlagt detta ärende. Dit förvisades ock ett af hr Almqvist, L. T., väckt förslag, så lydande: ,,Ej må kammare eller utskott anses författningseller beslutmessigt, med mindre halfva antalet af dess ledamöter ärnärvarande, hvilket stadgande herr Almqvist ville hafva såsom en serskild infördt mellan 55 1 och 2. Andra kammaren. Kammaren beslöt, att val till de 7 ledamöter, kammaren hade att utse i det serskilda utskott, som skall behandla frågor rörande landtförsvarets omorganisation, skulle ega rum Lördagen den 2 Februari. Derefter fortsattes med remisser af väckta motioner. Hr Meijerbergs motion, om folkskoleseminariernas ombildning och att dertill måtte användas besparingarna af anslaget till folkskolorna, hänvisades till ett serskildt utskott. Hr Hesses motion, om utredning af orsakerna till jordbrukarnes betryckta ställning-och utrönande af sättet att afhjelpa densamma, äfvensom bankovinstens användande till jordbruket, föranledde en längre diskussion, hufvudsakligen rörande frågan, huruvida motionen skulle hänvisas till ett serskildt utskott eller till bankoutskottet. Jemte motionären förfäktade flera ledamöter, förnämligast af den jordbrukande klassen, den förra åsigten, på samma gång begagnande tillfället att framhålla det, enligt deras mening, ringa omhuldande, landets modernaring åtnjuter, och den betryckta ställning, hvari denna befinner sig. Hr Hierta visade, hurusom jordbrukarne sjelfve varit orsak till sistmnda sorgliga förhållande, genom de djerfva spekulationer, i hvilka de kastat sig, lockade af den betydliga afsättningen på deras produkter och deraf följande rika penningtillgång, som 1856 års ryska krig medförde. Hr Key erkände sanningen af detta påstående, men enligt hans tanke funnos äfven andra orsaker till jordbrukarens dåliga ekonomiska ställning, och det var de tunga bördor som tryckte landtmannen mer än nås annan mhållsmedlem, såsom roteringen, skiv esbesväret, vägunderhållet m. m. Herr Björck höll ett längre föredrag, r riksdagens ifrågasatta förmåga att mer an hittill bidraga till jordrukets understödjande. Talare fästade uppmärksamhet derhpa. att jordbruket disponerade största delen of bänkens närvarande fonder; af diskontsonden, som ej Belöper sig till mer än 9.600 rär. ha väl äfven andra näringsidkare lån, men jordbruket hade hufvudsakligast del af densamma. Länge har man insett nödvändigheten för riksbanken att vara förläggare för fjorden, så vidt det gällde inköp af jordegendomar; hade man derföre i rättan tid användt bankovinsten för ändamålet och bildat hypoteksbanker, så skulle jordbrukaren för närvarande befinna sig i en god ekonomisk ställning och enskilda banker vara obehöfliga. Hvad bankens n. v. förmåga att motsvara jordbrukarens fordringar beträffade påpekade talaren, att bankens tillgångar ej ärc större än hvad den behöfrer, så länge den är skyldig att belåna jern m. fl. andra effekter. Hela diskonteringsrörelsen uppehålles genom depositionsrörelsen, som sedan några år, då den belöpte sig till 2 mill. rdr, stigit till 4!4, mill. rdr. Huruvid: jordbrukets eller andra näringars understödjande skulle anses såsom vigtigast, lemnade talaren der nän; men ansåg såsom säkert, att den större rö relsen, då den ej eger inhemska tillgångar, begag nar sig af utländska lån, hvilka utgöra de mes såryga och betungande bördor för landet. Hva bankens verksamhet beträffar, så vore den inskränk genom privatbankerna, hvilkas ställning talare likväl afrådde hvar och en från att för ögonblicke söka rubba, anseende dessa bankers fullständig: frihet vara det enda medlet till frälsning från tölj derna af värvarande kritiska penningställning. Mei talaren ville att nämnda banker ovilkorligen skull nafva samma förpligtelse som riksbanken, nemligen satt inlösa sina sedlar med silfver, då man kund -Jsätta någon lit till deras uppgifter, och hvara ERNA a .