Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1867, sida 1

och endast stundem stannade han ett ögonblick och lyssnade otåligt vid dörren, om hans fordne bundsförvandt ej skulle finna för godt att visa sig. Han hade ju redan varit tre dagar i Lima, och tiden förflöt här onyttigt, medan han brann af feberaktig otålighet att återvända till Ecuador och utkräfva hämd af detta folk, som hade fördrifvit honom ur landet. Då öppnades plötsligt dörren, och Franco, som just aflägsnade sig från densamma, vände sig hastigt om och bugade sig djupt för den inträdande Castilla, hvars ansigte just ej uttryckte den vänligaste sinnesstämning. — Excellens, jag har tagit mig den friheten att uppvakta er, sade han vördnadsfullt. — Ja, tyvärr, ljöd det föga uppmuntrande svaret. — I stället för att med min ångare sända mig den underrättelsen att ni ryckt in i Quito, samt att Ecuador åt mig afträdt sitt Amazongebiet, som rätteligen tillhör oss, kommer ni sjelf för att meddela mig att allt är förbi, och att all min möda och uthållighet varit förgäfves. Herre, vet ni att ni har kostat mig öfver en million? — Allt är ännu icke förbi, sade Franco och rätade ut sin lilla figur. — Det vet jag, utbrast Castilla, — jag har ännu icke slutat med Ecuador, väl med er. — Om ers excellens blott täcktes höra mig — — — IIöra, höra! Jag vet på förhand hvad jag får höra, innan ni öppnar munnen; men tala då. Man bör höra alla; — tag plats, fortfor han, i det han sjelf satte