Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1867, sida 3

—, Hernösand. Oloslig bränvinsförsäljning Måndagen den 21 Jan. fälldes handlanden Joh Melander i Hernösand att för oloflig bränvinsför säljning böta 25 rdr och att i utskänkningsafgif utgifva 50 rdr; handelshetjenten F. E. Callin fåll des samma dag att för enahanda försäljning böts 15 rdr samt att i utskävkningsafgift utgifva 5( rdr, allt rmt. — Westerås. Tvenne frigifna fångar. I West: manlands läns Tidning läses: Den 7 Juli förlidet år kommo från Ilernösands till Westeräs läns cellfängelse 10 fångar. Bland dessa voro tve me ynglingas, Granat och Lundqvist, den förre född 1846, den senare 1844, från Norsjö församling några mil ofvanför Skellefteå, hvilka Söndagen den 17 Jan. slutade sin strafftid och derpå försågos med pass för att vandra den öfver 90 mil långa vägen till sin hemort. Tager man i betraktande, att desse unge män genom en längre tids vistelse å fängelset kunnat vara försvagade eller åtminstone mindre härdade, att de hafva att tillryggalägga den långa vägen midt i vintern och att, då de äro dömda af Skellefteå häradsrätt den 8 April 1865, brottet måste vara begånget i hemorten, så att de fått sig denna långa väg förelagd att vandra, blott derföre att de blifvit transporterade, först fr. Umeå till Hernösand och sedan hit till Westerås, så synes deras straff genom detta deras transporterande i viss måtto hafva blifvit förokadt. Måste fångar stundom för utrymmets skull öfverflyttas från det ena fängelset till det andra, så tyckes vid valet af dem åtminstone borde tillses, att deras strafftid slutade vid den årsiid, att det vore dem möjligt att utan allt för stora svårigheter återkomma till sin hembygd, till fromma äfven för den allmänna säkerheten, som väl icke kan vinna derpå, att straffade och för lifvets uppehälle klent försedde personer sändas midt i vintern att genomvandra nalfva landet. Huru mycket Jättare skulle icke dessa personers återfärd hafva varit under den årstid, då de kunnat färdas sjöledes till Skellefteå! Straffet och fängelset hafva till ändamål att hämma det onda och verka till förbättring. Skall detta i någon mån vinnas, borde ock den frigifne fången, så vidt möjligt är, med det snaraste kunna gå till ett ordentligt arbete. Detta kan ej gerna vinnas dermed, att, när fängelset öppnas för honom, honom tillika förelägges en månads fotrandring i den hårdaste årstiden, så att t. o. m. nöden torde tvinga honem antingen till brott eller tiggeri, då han i hvilketdera fallet som helst åter ir hemfallen åt fängelset. . — —