Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1867, sida 2

rikesministern i försvar och påstå att han genom kloka åtgärder omsider skall förstå att förskafla tyskarne ,,en antaglig ställning. En fråga är likväl, huruvida tyskarne skola nöja sig med att blifva i minoriteten, hvilket mestadels torde blifva fallet. Som exempel på den häftighet, hvarmed de tyska particheferna på sednare tider angripit regeringens politik, anföra vi följande yttrande af den bekante Kuranda vid en valförsamling i Wien: ,Nedra Österrike har redan en gång förut stått under slaviskt herravälde, nemligen under Premyal Ottokar, konung af Böhmen. Men Rudolf af Habsburg drog ut och befriade Österrike. Huset Habsburg och Österrike hvilar på tysk grund. Jag skulle kunna förstå grefve Beleredis politik, om han vore den slaviske konung Premyzls minister, men enär han är kejsarens af Österrike minister, äro vi skyldiga att nedlägga en högtidlig protest mot hans politik. I flera andra förberedande valförsamlingar hafra tydliga hotelser blifvit uttalade om de tyska österrikarnes utträde från den öfriga monarkien, i fall deras nationalitet och politiska betydelse icke blifva bibehållna på ett tillfredsstälde sätt. ITALIEN. Under nu instundande resa har Gladstone äfven besökt Florens, der man anordnat en lysande bankett för honom, vid hvilken Poerio, först minister hos och sedan martyr för konung Ferdinand af Neapel, var president. Poerios tal vid detta tillfälle gjorde ett serdeles angenämt intryck, emedan han erinrade om de förhållanden, under hvilka det neapolitanska kabinettet gjort den utmärkte engelske statsmannens bekantskap. Gladstone såg nemligen Poerio första gången under det den sistnämnde var i fängelse. Åtskilliga venetianska deputerade hafva sästat parlamentets uppmärksamhet derpå att österrikiska regeringen ännu icke frigifvit alla politiska fångar från Venetien. Dessa deputerade hafva inlemnat noggranna förteckningar öfver dessa ännu i fängelse hällna venetianer, och utrikesministern har gifvit löfte att genast inleda nödiga underhandlingar om deras frigifvande. En päflig zuav har nyligen på öppen gata, kl. 7 på aftonen, blifvit mördad. Den mördade var fransman och hette Cores. Mördaren — en neapolitanare från Aquila — blef gripen på bar gerning. En romersk tidning roar sig med att bevisa huru man alldeles icke inom curian alltid hyst så stora farhågor för demokratien, som nu. Bland de citater, som för denna äsigt anföras, är en tagen ur ett af Pius VII år 1797 — då han var biskop af Imola — skrifvet bref, der det heter: ,,Den demokratiska regeringsformen står ingalunda i motsägelse till grundsatserna i vår heliga religion; den är icke heller emot det heliga evangelium. Tvertom befordrar den de upphöjdaste dygder, hvilka man endast kan förvärfva i Jesu Kristi skola . .. Eftersträfven derföre dygdernas högsta spets, och I skolen blifva äkta demokrater; följen troget evangelii föreskrifter, och I skolen blifva republikens stolthet. FRANKRIKE. En korrespondent till , Augsb. allg. leit. gifver följande betydelse åt ministerförändringen i Frankrike: , Statsministern HRoulier har vunnit den mest lysande seger i striden om sin portfölj, ty de tre nyutnämnde ministrarne: Niel, Rigault de Genouilly och Forcade de la Roquette, äro af honom sjelf föreslagna och hans trogna bundsförvandter. En större triumf, än den Rouher nu vunnit, kan icke gerna tänkas; ty utom statsministåren, som efter den nya kombinationen förlorar en stor del af sin betydelse, har han äfven öfvertagit finansministeren, om hvilken sistnämnde presidenten i statsrådet, Vuitry, hade grundad förhoppningåk Bland de entledigade ministrarne har? endast Dckic med nöje afträdt. Hans stora varfsanläggningar vid Medelhafvet gjorde det nästan nödvändigt för honom att lemna sin plats. Chasseloup-Laubat var omöjlig i det nya systemet, enär han af naturen saknar all förmåga som talare. Randon och Fould hafva afgått af väl kända principiella grunder. En kort återblick på ministerkrisens uppkomst och utveckling torde icke vara utan intresse. Efter slutet af den sista adressdebatten och med anledning af den stora bestämdhet, hvarmed regeringen bekämpat midtelpartiets (de fyrtiofems) anspråk, var det temligen tydligt att det dåvarande systemet icke kunde hålla sig samt att man antingen måste vända tillbaka till 1860 års absolutistiska system, eller göra ett steg framåt liberal riktning. Ju mera man närmade AAAH:t:3ihh iei dig kärlek, med det varmaste bifall afse deras verkliga vänner, deras förtroliga l vn af 1 KN — 1 Ä 2A— — 2 — — —O ——2—2-2— —— — —ä—