Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1867, sida 1

latset klockan fy på estermiddagen. Klockan var ungefär fyra när Castilla anlände dit. Flera ministrar hade låtit anmäla sig, men han emottog ingen annan än den gamle krigsministern, till hvilken han tycktes bysa det största förtroendet. Han var änna inbegripen i en konferens med honom, då en lakej inträdde och anmälte .,general Franco, under hvilken titel. Franco sjeli fann för godt att uppträda. — Får vänta! sade Castilla kort och utan att låta störa sig i sina för. andlingar. Klockan slog en dxart på fem, hon slog halt, men presidenten gjorde ej min af att emottaga sin icke särdeles välkomne g och krigsministern vågade slutligen minna honom derom. Han trodde att Castilla -hade glömt den ecuadorian ske expresidenten. — Godt, jag vet, sade Castilia buttert, — den fördömde sambo skall återigen komma med sina gamla historier, men han har misstagit sig den bär gången! — ,General Franco, anfäkta, jag tror knappt att karlen har luktat krut annorstädes än vid sina afrättningar, — men det skall bli mig en varning i alla tider. —Och vill ers excellens nu taga emot honom? — Må göra då; en gång måste det likväl ske, brummade han och steg upp från sin fåtölj. — Vänta mig här, bäste Guitaro, jag skall inte uppehålla mig länge med honom, och sedermera afsluta vi den här saken. — Sennor Frauco kan måhända lemna ers excellens vigtiga upplysningar om saken, sade krigsministern.