Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1867, sida 1

le dessutom göra derborta på det torra, heta landet? Der skulle de hafva lidit hunger och törst, och ingen menniska förstod deras språk, likasom de ej heller förstodo hvad deras bödlar sade sins emellan. Felipe, italienaren, hade i början hållit ig till dem och sagt dem att han sjelf rade blifvit bortröfvad af fremlingarne, medan de behöfde honom för att kunna la med indianerna. Men då öboarne go huru vänligt han det oaktadt umsicks med deras fiender, torde de hafra mat sanningen, och han emottogs derefter cke blott med dystra blickar utan äfven ned hotelser af dem och kom slutligen cke mera till dem. Men nu då de lågo till ankars och han mappt bebösde frukta något mera för sin gen säkerhet, sällade han sig åter till lem och sade dem att kaptenen hade losvat honom, att de åter skulle skickas till kaiateo, så snart ett fartyg afgick dit. Men nu ville kaptenen gerna veta huru nånga de voro samt deras namn, så att van kunde gitva den andre kaptenen en örteckning på dem, och han hade deröre uppskrifvit alla deras namn, bakom iska de nu borde sätta ett tecken för utt visa att de ännu lefde. Han medförde ett skrifvet papper och sade dem hvar de skulle rita detta tecken, — ett kors eller ett streck.