Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1867, sida 2

Strackor. — —— — Göteborg den 29 Jan. Då man snart torde få bevittna det märkvärdiga skädespetet af en regent i ett stort land, stäld inför folkets reprosentanters domstol, såsom anklagad att hafr åsidosatt landets lagar, kan det vara at intresse att ännu en sång kasta en blick på det förhållande, i hvilket presidenten och kongressen i Förenta Staterna nu stå till hvarandra. Unionskongressen hade antagit och det erforderliga flertalet af stater sanktionerat ett tilligg till författningen (,,the constitutional amendment), enligt hvilket allt tvångsarbete är afskaffadt, med undantag af säd: int, som ådömes förbrytare såsom straff, samt unionskongressen berättigas till alla sådane lagstiftningsåtgärder, som kunna erfordras för att gifva kraft åt denna nya författningsparagraf. Så långt förklarade sig också presidenten och de förra ebellstaterna hugade att gå med kongressen. Men denna nya grundlagsbestämmelse skulle vara endast ett tomt sken utan ringaste inflytande på de verkliga förhållandena, ifall de förra rebellstaterna framgent finge upprätthålla alla de speciella lagar och ostördt fortfara i alla de samhållsvanor, som hafva sin grund i det gamla shafserisystemet. Sä länge hvite, som nedskjuta negrer, af söderns domstolar förklaras fria från all skuld, men negrer, som våga lyfta sin hand till sjelfförsvar mot en angripande hvit man, utan vidare oraständigheter afdagatagas; sålänge hvite mäni ödern få resa hvart de behaga, men negrer, som våga lemna sin hemort, förklaras för ,,lösdritvare, häktas och dömas till flerårigt slafveri; sålänge en hvit mans vittnesmål är tillräckligt att bringa en neger i galgen, medan deremot en negers vittnesmäl mot en hvit ej ens emottages vid domstolarne; sålänge negrerna beskattas för upprätthållandet af skolor, som endast : hvita barn få begagna, under det de hvita ostraffadt få nedbränna skolor inrättade, för negrernas barn; sålänge man, såsom det nyligen skett i Neworleans och Memphis, ostraffadt får slagta negrer i massa; sålänge söderns domstolar öppet förklara, att det ifrågavarande författningstillägget är förfaltningsvidrigt, och att de icke bry sig om detsamma — så länge kan detta icke anses vara af något verkligt värde. Nordens befolkning, som först efter ofantliga offer blef segrare i det fyraåriga inbördeskriget. begärde, med en hofsamhet utan exempel, ingen annan er ättning för sitt blod och sina skatter än detta oba omtalade författningstillågg och dess samvetsgranna tillämpning öfver unionens hela område. Men klart är, att sålänge förhållanden sådane som de här ofvan skildrade få fortfara, utan att kongressen eller den verkställande magten, representerad af presidenten, blandar sig deruti, äro krigets frukter strödda sör vindarne. Kongressen har emellertid ingenting försummat af hvad den lagligen kunnat göra, för att upphäfva dessa hånfulla och ohyggliga missförhållanden. I sin förra session antog kongressen en ,Freedmens Bureau rernas beskydd. Presidenten inlade sitt veto mot billen. Kongressen antog vidare ett lagförslag (-the Civil Rights Bill), som förklarar alla infödda negrer för medborgare af Förenta Staterna och i besittning af samma borgerliga rättigheter som hrite, födde under samma förhållanden. — Presidenten inlade äfven mot denna bill sitt veto. Sedan kongressen hemförlofvat sig, inträffade blodhadet i Nevorleans — frukten af en komplott, som slafveriets anhängare derstädes hade smidt mot de liberale och som skulle blifvit en ny Barthelomeinatt, om icke der funnits en garnison af Förenta Staternas trupper, som hindrade en allmän massacker. Presidenten har gjort hvad ihans förmåga stått för att kasta skulden för denna tilldragelse från bödlarne på deras