Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1867, sida 2

på några veckor, hvilket ställe er käre bror är mycket nyfiken att se, men jag tänkte jag först skulle besvära er mec dessa få rader och skall alltid förblifva Er uppriktigt tillgifna vän och syster Lucy Ferrars. P. S. ,Jag har bränt upp alla edra bref och skall återsända ert porträtt vid törsta tillfälle. Var god och förstör mina kräkfötter — men ringen med mitt hår får ni mycket gerna behålla. Elinor läste och äterlemnade brefvet utan någon anmärkning. Jag vill icke begära ditt omdöme derötver såsom ett stilprof, sade Edward. — För hela verlden skulle jag icke velat att du sett ett bref af henne i fordna dagar. Af en syster är det illa nog, men af en hustru! hvad jag rodnat öfver sidorna af hennes bref! och jag tror mig kunna säga, att sedan det första halfva året af vår förlofning är detta det enda jag någonsin fick från henne, hvaraf innehållet någorlunda ersatte mig bristen på stil. — Hur det än tillgått, sade Elinor, efter ett kort uppehåll, — är det nu säkert att de äro gifta, och din mor har ådragit sig ett det mest passande straff. Det oberoende, hvari hon försatte Robert, för att hämnas på dig, har satt honom i stånd att göra sitt eget val, och hon har bokstafligen mutat den ene sonen med ett tusen pund om året för att begå just den handling, för hvars tillimnade begående hon gjorde den andre arflös. Hon skall, förmodar jag, troligtvis icke vara mindre förolämpad af Roberts giftermål med Lucy, än hon skulle blifvit af ditt. — Hon skall vara mera förtörnad der