Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1867, sida 1

Article Image
UTRIKES. ÖSTERRIKE. Kort efter preussarnes inmarsch i Böhmen förliden sommar utgafs från preussiska högqvarteret en proklamation, som starkt betonade den böhmiska kronans rättigheter samt befolkningens historiska anspråk på politisk sjelfständighet. Samma praktik begagnades sedan med afseende på Ungern, som genom en liknande, proklamation uppmanades att lösslita sig från Österrike. Dessa uppmaningar väckte då naturligtvis stor förbittring i Wien, men förblefvo så tillvida utan verkan, som preusarne, efter krigets snara slut, fullständigt utrymde alla österrikiska länder. Emellertid har situationen i visst afseende blifvit densamma, och skall fortfarande blifva det, så länge den nationella jäsningen i Ungern och Böhmen bereder den österrikiska regeringen ständig förlägenhet samt nindrar densamma att arbeta på monarkiens verkliga enhet och materiella utveckling. De engelska tidningarne nasva redan länge betecknat Österrike som en stat, hvilken är lika nära sin upplösning som Turkiet; de preussiska organerna yttra denna mening icke rentut, men ölja deremot hvarje tecken till split och oreda i kejsarstaten med samma skarpa uppmärksamhet, som de lade i dager för warje händelse i Elbehertigdömena, som antydde en afgjord brytning med Danmark. Detta gäller specielt med afseende på Böhmen, hvars hela norra gräns nu sammanstöter med ett preussisk territorium, enär Sachsen, som förr skiljde Böhmen från Preussen, nu i militäriskt afseende väl kan kallas en preussisk provins. Redan under kriget hördes röster från Nordtyskland, hvilken vacker tillökning af Preussen, som Böhmen skulle vara, och huru man blott behöfde kasta en blick på kartan, för att genast erkänna, att sjelfva den geografiska belägenheten talade för önskvärdheten af en sådan eventualitet. Emellertid äro icke nu — såsom man skulle tro — tyskarne i Böhmen föremål för de preussiska organernas deltagande och omhignad, utan, märkvärdigt nog, czekerna, af hvilkas separatistiska tendenser man vänkar sig goda resultater. Kort före den sista böhmiska landtdagens öppnande heter det således i den berlinska , Voss. Teit.,:: ,Om Böhmen skulle tillfalla Preussen, och om ett så utraquistiskt land skulle införlifvas med vår stat, så skulle våra grannar få erfara, huru man borde regera, för att tillfredsställa innevånarne, väcka den rätta medborgerliga hågen och förbiuda landet med sig. Det torde nu vara på tiden att fista blicken på denna katastrof (Böhmens lösryckande från Österrike); det är på tiden, att Preussen öfverväger denna eventualitet; det är på tiden att bakom scenen med skarpt öra lyssna till syndaflodens stigande och brusande; det är på tiden att intaga en fast ställning och antingen leda förhållandena till sig eller också med säkra steg sjelf gå dem till mötes. Från Wien meddelas, att en internationel kommission blifvit utnämud, bestående af högre österrikiska och italienska generalstabsofsicerare, som, tillika med flera civila embetsmän, skulle reglera och fastställa den definitiva gränsen mellan Italien och Osterrike. De förestående valen till det utomordentliga riksrådet hafva — som vi redan förut sett — öfverallt i Österrike bidragit till förökande af de slaviska befolkningarnes antipathi mot tyskarne, enär dessa, äfven om de äro i mmoriteten, icke kunna vänja sig utaf med att uppträda som de andras herrar och förmyndare, naturligtvis alltid på ,intelligensens och den högre mensklighetens vägnar:. I Laibach (hufvudstaden i Krain) har det bildat sig en slavonisk valkomitc, som naturligtvis uppmanar till val af slavoniska deputerade, och tillika betonar nödvändigheten af att befrämja , vår (det slavoniska folkets) andliga och materiella välfärd. Man skulle väl med skäl kunna anse denna önskan vara både berättigad och klok; men tyskarne, som hittills haft majoriteten på landtdagen i Laibach, hafva icke destomindre blifvit i högsta grad förbittrade öfver denna ,,slavonernas sammangadduing. I en skrifvelse från Kram till -Augsb. allg. Zeit. uttalar en af dessa tyska ,,kulturförare (som czekerna kalla dem) hela sin moraliska harm öfver detta ingrepp i de germaniska privilegierna. RANKRIKE. Tran AN —

29 januari 1867, sida 1

Thumbnail