Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1867, sida 1

Sennor ÄAguila. Af erstäcker. ) (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) — Men hur är det möjligt? — Hvad är inte möjligt i Peru! Den nuvarande egaren innehar ett köpebref derpå, och min trolofvade tycks ej hafva älskat mig utan endast egendomen. — Fy, utbrast Lydia, — men då har hon äfven förtjent att ni ej egnar henne en enda suck! Och ni är således fattig? tillade hon med innerlig hjertlighet. — Nej, log Rafael, — jag eger mer än tillräckligt att börja ånyo; men nu ligger det mig framförallt om hjertat att uppdaga bedrägeriet. — Och hvem är den nuvarande innehafvaren af er egendom? Dörren öppnades i detta ögonblick, och Lydias sällskapsdam visade sig samt sade: — Sennor Desterres låter fråga om sennoritan tilläter att han gör henne sin uppvaktning. Han anmäler sig sjelf, log Rafael. — Hvem? Desterres? utbrast Lydia hastigt och förvånad. Rafael nickade medgifvande. — Sennorn är välkommen! sade hon till sällskapsdamen, och i nästa ögonblick visade Desterres sig på tröskeln med en underskön blombukett i handen, och just icke ) Se H.-T. N:o 22.