Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1867, sida 3

proposition påstått, ått 1505 ars beviumig der 100 dan vore beräknad för samma års utgifter, ehuru denna icke ingår förr än år 1869, och att således statsbristen skulle blifva större än den kongl. propositionen visade. . . Detta påstående hade på talaren gjort ett pinsamt intryck, emedan det innebure att den kongl.!s propositionen skulle vara mindre tillförlitlig, och talaren visste att många ledamöter erfarit samma se intryck. Han hade derför närmare undersökt saken och kommit till den öfvertygelse, att ett missförstånd låge till grund derför. Uti riksgäldskontorets törslag öfver inkomster 1 och utgifter finns upptagen en inkomstpost, under ) namn af Allmän bevillning af 2,200,000 rår tillla slutet af 1867, samt af 2,600,000 till slutet af 1868. Detta är fullkomligt riktigt, och afses dermed 1866 Om — ;1.; ; r och 67 årens berillning. I den kongl. propositionen . kan således icke 18068 års bevillning vara dispoa nerad. Grefve H. Hamilton ursäktade sig att han uppehållit kammaren så länge föregående plenum, och fann det icke underligt att hans ord blifvit s missförstådda, då naturligtvis uppmärksamheten småningom förslappas. Talarens mening hade endast varit att göra ett upprop till statsutskottet, att anvisa medel till riksgäldskontoret på sådant sätt, att de måtte för kontoret finnas tillgängliga då utgifterna skola betalas. Anledningen dertill hade varit, att kontoret förlidet år bestridt utgifter, hvartill medel ej funnits anvisade, och att st samma förhållande i ännu högre grad egde rum i år, så att bristen vid detta års slut uppginge till mer än 7 mill. rdr. k Frågan vore således, huruvida 1868 års bevillning utgjorde en verklig tillgång för kontoret eller e icke. I dess ofvannämnda berättelse finnes såsom tillgång för 1868 upptagna bevillningsmedel. Dessa ip måste då antingen vara 1868 års bevillning, hvild ken dock icke inkommer förr än 1869, eller 1867 ärs bevillning, som inkommer 1868, men som å andra sidan redan är beräknad. I ena fallet blir således bristen ännu större, i det andra åter finnes väl ett bidrag till bestridande af 1868 års utgifter, men som icke blir för kontoret disponibelt förr än 1869; och det vore just detta sätt att för löpande d: utgifter hänvisa till blifvarde inkomster. som talaren ansåg oriktigt. Statsrädet Lagercrantz förklarade sig ha varit: af embetsgöromål hindrad att öfvervara gårdagens plenum, men hade hört att åtskilliga anmärkningar derunder blifvit framställda mot den kongl. propositionen, dem han ville besvara, eftersom frågan ånyo blifvit bragt på tal. Det af grefve Hamilton förutsatta sednare alternativet vore i förevarande fall det rätta. Den hi kongl. propositionen talade nemligen om 1868 års je bevillning. som inkommer först 1869, hvilket finnes 1 uttryckligen påpekadt i statsrådsprotokollet. Tal. sel erkände önskligheten af att icke ha behöft taga — 1868 års bevillning i beräkning, men fann ej nä-Joc gra formella betänkligheter emot att beräkna bejr villningen såsom inkomst för det år, då den ut(in debiteras. Så hade ätven både K. M:t och rikets j 1 ständer tänkt vid förliden riksdag, hvilket också! 14 utgjorde ett skäl att betaga talaren alla betänkligI Pp ar sc ni heter i detta fall. Någon faktisk olägenhet deraf vore ej heller att ide befara, emedan en stor del af riksgäldskontorets til utgifter ej behöfva bestridas förr än 1869, och att. år om än förskott erfordras, kontoret ej gerna kan! finna någon svårighet att bestrida dem, då det har sm till sin disposition dels åtskilliga betydliga fonder, sel dels kreditivet i riksbanken. Frih. af Ugglas upplyste, att det i bilagan 6 är till den kongl. propositionen, pag. 34, står uppgifti vet, att det är 1868 års bevillning som blifvit tagen i beräkning och att någon tvekan i detta fall ri således icke kunde finnas; hvaraf följer, att i kon-11s torets kassaförslag öfver inkomster och utgifter in-är till 1868 års slut, icke 1568 års bevillning kan vara I år upptagen, utan att det 1S66 och 67 års berill-är ning som inkommer 1867 och 1868. Grefve H. Hamilton erkände att han begått ett fu fel, som icke läst äfven bilagorna till den kongl. 18 propositionen; men talaren hade varit upptagen af ss många andra göromål den dagen, och tyckte sig icke ha gjort sålitet, då han läst hela propositio-!ns nen. Af de meddelade upplysningarne vore nu ar emellertid konstateradt, att såsom tillgång för 1868 m blifvit beräknad samma års bevillning, hvilken intiI kommer först 1869. Att ett dylikt förfaringssätt ib. begagnats äfven förr, visste hvar och en, men just sidetta ville talaren söka förekomma. Riksgåldskon-be toret hade visserligen alltid penningar till sin di-Jar sposition, men kontoret får likväl icke ställa sig så!: att det möjligen saknar medel till bestridande a: hu anvisningar från statskontoret, och det torde snart lät visa sig att det icke går an att för bestridande af ne 1868 års utgifter taga 1569 års inkomster så starkt st i anspråk. te D De Geer hade rört att åtskilliga ledamöri ter under gårdagens plenum beklagat, att icke te statsrådets ledamöter varit tillstädes i kammaren ! rä och kunnat besvara de gjorda anmärkningarne. M Derför, och då det kunde hända att statsrådets leInc damöter flera gånger blifva förhindrade att infinna m sig, likasom det är omöjligt för dem att samtidigt 1 närvara i båda kamrarne, föreslog talaren att den sa ledamot af kammaren som gjorde anspråk på att be få något sitt yttrande af statsrådet besvaradt, su! måtte gifva sin afsigt tillkänna i nåstföregående ; M plenum att han i det följande vill framställa en i ta tråga eller begära en upplysning. Statsråden blefse 1o då i tillfälle att sjelfve åhöra anmärkningarne och eg bestämma, då de ville deröfver afgifva förklaring. bå Net vore alldeles icke talarens mening att förmena og kammarens sedamöter rättigheten att under ösver-ni läggningarne framställa de anmärkningar mot reaf geringen, hvartill de kunde finna sig befogade. elns ler att statsråden skulle afsäga sig rättigheten att Ile deltaga i öfverläggningarne, utan endast att anvisa Hig en utväg att, då man gör anspråk på att få svar! 8s6 å en viss fråga eller önskar en upplysning i ett, de visst ämne, sätta statsråden i tillfälle att uppfylla rå detta anspråk, 1 al Diskussionen förklarades härpå slutad och skulle ic åtfölja den kongl. propositionen till statsutskottet. Kammarens särskilda utskotts yttranden n:r 1, vom talmanssammanträden, n:r 2 om tryckning af la, protokoller samt n:r 3 om öfverlemnande till falsaf manarn att saumäankalla kamrarnes gehensamma yi utskott, bordlades. k: Perretter väcktes nya motioner af: ni . frih. A. C. Raab 1:0 om försvarsverkets reorle ganisation, samt 2:o om tillsättande af ett särskildt I); utskott för behandling af militära frågor: je hr von Geijer om ändrade gyundet fdr bevill) nings utgärande af milltieboställen. 50 Andra kammaren. f (kl. 10 f. m.) 7, Sedan val till ledamöter i kammarens enskilda i ta utskott företagits, uppsteg h. exc. justitie-statsministern frih, De Geer och je yttrade, gti han nyss tll första kammarer fram-o tällt en önskan, söm han jemväl ville öfverlemna su ll andra kammarens behjertande. Denna önskan, su härledande sig från svårigheten för statsrådets dledamöter att med de åligganden, som medfölja deras embeten, förena bevistandet af kammarens f sammanträden, vore den, att om någon kamma-b. rens ladamot gjorde anspråk på att at statsrädets! d ledamöter inför kammaren erhålla svar å någon eg. fråga, han då förut måtte tillkännagifva, att en få sådan fråga komme att framställas, på det att vederbörande statsrådsledamot måtte kunna be-u stämma tid, då han kan vara närvarande och af-lol gifva äskade upplysningar. Härmed vore dock